Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 oktober 1856, sida 1

———— — —— —s—ä—4— 04de— — — Den vansinnige srän S:t James. (öfversättning från tyskan.) (Forts. fr. föreg. N:r.) — Ja, man har väl ej låtit er svälta . . . men ni har ej haft bordsällskap ... att sitta ensam vid bordet är arbete och icke nöje . . . Kom, vi skola dricka, spela, jaga, för att fördrifva tiden Hvad är lifvet annars? En tråkig och ledsam tillvar. och halft med väld drog han mig nedför trappan. Detta var sir Mortimer, min läsare! Känner du honom nu från en sida? Tålamod! Du skall snart lära känna honom från en annan. Vi inträdde i matsalen. De tre gästerna sutto eller snarare lågo till bords i sina röda jagtrockar, med hatten på hufvudet och benen upp på stolarne; de helsade mig med en viss förnämhet, då jag at vår gemensamme värd blef presenterad för dem — Huru mär gubben? frågade den ene, en baronet från grannskapet. — Åh, doktorn är öfvermåttan nöjd, svarade den känslofulle sonen med en grimas, som skulle uttrycka hans tillfredsställelse. — Icke öfvermåttan, men temligen, svarade jag. — Det är väl du också, ropade en af de andre satiriskt till Mortimer. Mortimer vinkade på ett temligen begripligt sätt och ropade: