Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 oktober 1856, sida 1

hafva en vanlig arms längd? Åh, det vore illa! Men för närvarande kan jag under inga omständigheter lemna Seymour-Castle . . . det är saken! — Hvarför icke? Mylord Seymour har ju den bästa vård, när doktorn är här! Hvad önskar ni mer? Jag häftade min blick på sir Mortimer, som med armbågarne mot bordet stödde hufvudet i sina händer. — Det går icke, hviskade min granne; — sir Mortimer sitter för närvarande framför två räshäl, men beklagligtvis kan menniskan, såsom bekant är, endast se i en riktning ... — Huru? Hvad menar du? — Inser du icke det? Den ene räfven är här hemma ... en dyrbar pels, som han nödvändigt vill knipa, ha ha! Men den andra räfven eller, rättare, räfvinnan ströfvar på den andra stranden ... och henne vill han icke heller förlora. — Ack, tänkte jag, medan de andre utbrusto i ett tyst skratt, som sir Mortimer måste låta sig behaga, — om J vissten, att jag är i samma ställning . Jag måste ha räfven, räfvinnan och jägaren på köpet. — Nå, men hvad har han egentligen att sköta här hemma? frågade baroneten temligen högt. — Arffrågan är ju afgjord. Sir Mortimer reste sig stolt och fäste på baroneten en blick, som jag ej skulle föraktat, om den kommit ur en dödsfiendes öga, och han tycktes just vilja svara något, då en betjent inträdde och bad mig komma till Hans Herrlighet, som redan flera gånger frågat efter mig. (Forts.)