Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 oktober 1856, sida 1

.. Ni skall snart erfara det ... Den stackars gubben har oupphörliga syner .. . Huru länge kan ett sådant tillstånd räcka, och hvad blir slutet? Ehuru jag var upprörd öfver denna känslolöshet, lade jag dock band på mig, ty jag ville ej ännu göra honom till min personlige fiende, och svarade derför i en lugn, men allvarlig ton: — Vi få ej förlora hoppet . . . Jag vill ej väcka säkra förhoppningar hos er, men icke heller nedslå er med en förkrossande förutsägelse . . . Vi måste först afvakta verkningen af de medel, jag ämnar använda. Sir Mortimer steg upp och gick med sänkt hufvud och korslagda armar fram och tillbaka i rummet, synbarligen upptagen af någon tanke. — Ilar ni ej upptäckt någon orsak till hans sjukdom? frågade han mig plötsligt och stannade framför mig med ett skenbart likgiltigt utseende; men jag var tillräckligt förberedd på denna listiga fråga och märkte tydligt bakom hans konstlade lugn de häftiga och våldsamma tankar, som kämpade i hans Inre. — Nej, sir, men jag anser, att sorger och motgångar, ålderdom och lefnadssätt äro tillräckliga att framkalla en sådan sjukdom, svarade jag. — Så tänker äfven jag, afbröt han mig hastigt; — jag vill just icke säga sorger och motgångar, ty han har aldrig nekat sig någon njutning; men ålderdom och lefnadssätt föra det med sig . . . dock, derom vilja vi tala sedan. Nu vill jag blott bedja er, sir, att följa mig till mina vänner, som vänta på mig. — Jag har ätit och druckit, sir.