Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 oktober 1856, sida 2

mitt svar; — dock måste ni tillåta mig ännu några frågor ... Ni sofver mycket litet? — Nästan alldeles icke. — Ni motionerar icke? — Nej, sir, icke det minsta. — Ni behöfver sofva, men kan icke? — Nej, sir, jag kan icke. — När ni vill sofva, svälva väl ovissa drömbilder för edra ögon? — Ovissa? Javisst, sir ... Vidare, vidare! — Ni tänker för mycket på vissa föremål. — Hvilka föremål? — På edra lidanden. — Javisst, sir. — Och ni finner ingen tröst hvarken i ord, gerning eller tanke... icke sannt? — Sir, hvad säger ni nu? Ni känner mitt tillstånd fullkomligt! — Hvarför har ni icke sjelf sagt mig det? — Icke kan man tala uppriktigt med hvilken som helst! Jag kände er ju icke! Nu känner jag er bättre... Det är härdt att sjelf säga sådant... Men hvaraf vet ni det? Hvem har sagt er det? — Det har ingen sagt mig, men... jag har läst det. — Läst det, sir? Han for till hälften upp från stolen, och hans blick uttryckte en fasa, såsom om en huggorm hade stuckit honom. — Läst det? Hvar? När? — Lugna er, mylord! Jag har Jäst det i ert ansigte. (Forts.)