Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 oktober 1856, sida 2

Vi skulle kunna till försvar för vår tystnad anföra intrycket af detta minne. Men vi tro icke, att en sådan hållning anstår en makt, hvilken Försynen anvisat den plats i Europa, som Ryssland derstädes inbag depesch visar er, att vår höge beherrskare icke tiger, när han anser sig böra uttala sin mening. Det skall ske i alla de fall, då Rysslands röst kan vara nyttig för en rättvis sak, eller när kejsarens värdighet fordrar, att hans mening icke förtiges. Hvad användandet af våra materiella krafter angår, så förbehåller sig kejsaren i detta hänseende sin fria vilja. Vår upphöjde beherrskares politik är fosterländsk. Den är ingalunda sjelfvisk, och om H. M. ställer sina folks intressen i första rummet, så medger derför icke högstdensamme, att äfven häfdandet af dessSa intressen kan ursäkta en kränkning af andras rätt. Gortschakoff. ENGLAND. Tiverpool Albion aftrycker en d. 15 Sept. daterad skrifvelse af centralamerikanska republiken Hondurasgesandt i London, Don Leon Alvarado, till sin regering beträffande afslutandet af underhandlingarna med England. Denna skrifvelse bekräftar fullkomligt, hvad som förut rörande denna sak blifvit meddeladt. Honduras har, under det vilkor att dess anspråk på öarne i viken och på Mosquito-området erkändes, afgifvit den förklaring, att det vore villigt att hålla dessa nya områden öppna för alla nationers handel. Förenta Staterna hafva antagit dessa vilkor, och England har derefter, emedan det deri såg ett medel att få lögta stridigheterna med förenta staterna, afslutat följande fördrag med Honduras: 1:sta fördraget återställer öarne i viken åt Honduras och erkänner dem för fritt territorium under en egen municipal-författning. Det 2:dra fördraget erkänner Honduras gränser från floden Wans o Segovia till floden Negro. En kompromiss, bestående af en medborgare från Honduras, en brittisk undersåte, och i fall gå erfordras en tredje af en opartisk nation, har att afgöra uppkommande mindre gränstvister, Mosquito-Indianernas anspråk o. sg. v. Sedan följer ett memorial öfver underhandlingarnes basis, hvari Honduras under alla omständigheter försäkras om neutralitet och afstår från afslutandet af hvarje förbund med utlandet. ÖSTERRIKE. Den i går meddelade sammanfattning af den märkliga artikeln i rÖster. Zeit. var icke riktigt uttömmande. Artikeln förklarar, att om franska regeringen samtycker att följa England i neapolitanska frågan, så är det endast derför, att den hvarken kan låta England ensamt skicka en flotta till Medelhafvet, eller motsätta sig ett sådant steg, emedan det skulle vara att bryta alliansen med England och emedan kung Ferdinand är så impopulär i Frankrike, att det icke skulle gå an att bryta med England för hans skull. Men, säger bladet, de franska skeppen skola endast beledsaga den engelska eskadern för att stäfja dennas ifver och förebygga de revolutionära utbrott, som åsynen af den engelska flaggan ensam skulle hafva framkallat i Italien. Kung Ferdinand skall försvara gin goda rätt och förklara i ett manifest, att ingreppen i hans suveränitet sätta statsrätten i Europa i fara. Sålunda rättfärdigad inför Europa skall han derefter gifva vika och underkasta sig vestmakternas ultimatum. Österrikes föreställningar, gjorda i den afsigten att förekomma en konflikt, hafva just derför ingenting uträttat. emedan neapolitanska regeringen varit lifvad af den fasta föresatsen att, åtminstone moraliskt, rädda den europeiska folkrätten. AMERIKA. Såsom man torde erinra sig, vägrade förenta staterna att ansluta sig till de nya sjörättsprinciper, som antogos på kongressen i Paris. Denna vägran var dock baserad på grunder, som hedra förenta staternas regering och äro vida liberalare än de, hvarpå pariserkongressens beslut äro fotade. Pariserkongressen har endast antagit de grundsatserna, att neutralt gods, äfven i sientliga fartyg, går fritt, och att kaperiet icke tåles; men förenta staterna taga konseqvent ut steget och yrka, att all privat egendom, vare sig skepp eller varor, må vara fri, och under andra vilkor vilja de icke gå in på kaperiets afskaffande. Det försäkras, att förenta staterna, för att bättre betrygga sin politiks seger, icke allenast söka att fästa vid sin sak de europeiska smästater, som ännu icke antagit den nya sjörätten, utan äfven få denna underkastad en revision på den nya instundande pariserkongressen. I de norra staterna har, af kandidaterna till presidentskapet, Fremont de vida största