Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 oktober 1856, sida 1

mest betydande stormagterna (Frankrike och England) förutsatte någon öfverdrifven ömtålighet för nämnde sucessionsordning, liksom det är gifvet att skruplerna rörande denna ordnings omgörande från en mikroskopisk minoritets af danska folket sida knappast skola kunna observeras på den politiska decimalvågen, men omgörandet sjelf kan dock ske på mer än ett sätt. Hvilket? Tilläfventyrs sammanhänger härmed dessutom vissa andra underordnade, men dock faktiska detaljer, hvilka i hvad fall som helst erfordra ett arrangement. Jag skall för närvarande icke tillåta mig att gå närmare in på detta sekundära ämne, jag önskar blott fästa uppmärksamheten vid möjligheter, som äro och som synas mig egnade att alltid fordra tid, om ej annat derjemte. Sjelfva den utväg, IIandelstidningen efter en bekant broschyrförfattare citerat, att så till sägandes utlösa prins Christian, är en utväg, som, så vidt jag vet, åtminstone icke ännu är på definitift allvar försökt; huruvida den blir det och blir det snart, derom tillåt mig att för närvarande intet säga! Tillåt mig deremot uttala, att utlösningen gerna kan tänkas innefattad i hertigdömena IIolstein-Lauenburg, men att deremot det föreslagna tillägget af ett stycke Slesvig, (efter en gränslinie, bestämd af de båda nationaliteterna) af alla möjliga grunder, (politiska, folkrättliga och rent så till sägandes matematiska), må betraktas såsom ett pis-aller, till hvars antagande det åtminstone, så som sakerna nu stå, aldrig varit mindre anledning, än just i detta ögonblick. Men det är slutligen ännu diverse annat, som återstår förrän unionens verkställande torde kunna med full bestämdhet konstruerag. Detta ligger, med ett ord, deri att det här icke blott gäller en dynastisk union, men en nationliy. Det är från de skandinaviska folken denna stora och evigt märkvärdiga rörelse utgått, det är folken, för hvilkas skull vi vänta idens verkliggörande, det är folken, som i denna fråga, om i någon, hafva med rätta ett ord och hvilkas mer eller mindre öppet uttalade vilkor måste vid detta tillfälle påaktas och gifvas helgd. Det är, liksom Handelstidningens, så äfven min öfvertygelse, att den stora allmänna meningen icke skall kunna numera missledas rörande de afgörande och mångahanda fördelar, en skandinavisk union skall skänka norden, men denna union måste då vara något vida mer, än en blott och bart dynastisk. Den måste i sig innebära garantien för ett gemensamt lugnt, men bestämdt framåtskridande, som en enda, utåt sjelfständig, inåt fritt arbetande, harmoniskt nationell kraft. År man ömsesidigt enig ej blott om den dynastiska unionen som form, men om den nationliga konfederationen som innehåll, då låtom oss bygga på en grundval, som ej längre skall kunna svika oss! åt ER EE