Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 oktober 1856, sida 2

SJU, VU dd UCH allla DICLALII IIICG NÅåTaAIDISKA halvet genom Rio San Juan, som är den vigtigaste floden i Central-Amerika. Detta land, som är 16,000 qvadrat-lieues ) stort, bildade fordom Guatemala-f bundet, som upplöst sig uti fem oberoende stater: Guatemala, Honduras, Nicaragua, San Salvador och Costa Rica. Honduraskusten bebos af ett till hälften indianskt, till hälften svart folk, Mosquiterne, hvilkas konung står under Englands beskydd. Man skulle tycka, att dessa stater, hvilka äro beligna emellan Nordoch Syd-Amerika. der föreningskanalen emellan de tvenne hafven bör anläggas, borde vara de rikaste och lyckligaste trakter på jorden. Olyckligtvis går det med dem, som med alla de andra republikerna, hvilka bildat sig af de spanska kolonierna: der herrskar alltid anarki. Glömmande, att endast den innerligaste enighet kunde skydda dem emot England och Nordamerika, föra de krig inbördes. Deröfver kan man icke förundra sig. Hvilken enighet kunde man väl vänta emellan trenne racer, hvilka afsky hvarandra? Indianen föraktar negern, som tillbaka hatar denne, och båda hata Kreolen, som till vedergällning föraktar dem. Desse tre racer hafva intet gemensamt, utom afsky för arbete. Soldaterne plundras, munkarne, hvilka äga hälften af jorden, söka att genom tiggeri tillskansa sig afkastningen af den andra hälften, och den öfriga befolkningen följer detta exempel, åberopande Christus och de helige apostlarne. Då i detta land en man kan rida, är hans militära uppfostran fullbordad. Äger han derjemte några piastrar och förstår att i rättan tid utgifva dem, samla sig till honom 50 å 60 röfvare och utnämna honom till anförare i det de kalla. sig Liberale, Foederalister eller Unitarier, allt efter omständigheterna, och förklara sig vilja befria det undertryckta fäderneslandet, för hvilket ändamål de utfärda ett pronunciumento. Påföljande dag är deras anförare diktator, kejsare eller president i en republik. Fäderneslandet är nu räddadt för ett halft år; sedan uppstår en ny, icke mindre oegennyttig, ädehnodig och oöfvervinnerlig general, som låter skjuta sin förman, om det icke lyckas denne att med frukten af sina besparingar fly till Förenta Staterna eller England. Under den allmänna förvirringen bemäktiga sig Nordamerikanarne handeln, industrien och åkerbruket; skyddade af sin regering undslippa ensamt dessa de olyckliga följderna af de oafbrutna revolutionerna. Så snart de sedan blifvit talrika nog att beherrska sitt nya fädernesland, kalla de till vapen, förskräeka de olycklige Guatemalerne, verka på valen, tillvälla sig i en eller annan infödd anförares namn högsta makten, skattkammaren och statens egendomar, dela bytet sins emellan och hota att utsträcka Förenta Staternas gränser till Panama-näset. Detta är, med få ord, Walkers historia. Walkers expedition är icke denförsea i gitt slag ). I de spanska koloniernas historia finna vi ganska ofta, att en handfull äfventyrare på en timma afgöra ett lands öde, ett land, hvilket är nästan lika stort, som det romerska riket. År 1839 sålde en Mosquito-höfding omkring 8 millioner hektarer land till tvenne borgare i Förenta Staterna, Peter och Samucl Shepherd, till hvilka han stod i skuld. Desse tvenne herrar grundade ett Sällskap för CentralAmerikas kolonisation, hvars ordförande, mr Benjamin Mooncy, bor i Newyork. Medelpunkten för detta sällskaps verksamhet är i Greytown, vid Rio San Juans utlopp. Det är just ifrån Mosquito-höfdingens handel med hrr Shepherd, som förenta Staternas infall i Central-Amerika förskrifver sig. Engelsmännen å sin sida fullföljde långsamt sina cröfringsplaner. För två hundra år sedan hade de satt sin fot på fastlandet under förevänning, att de ville mot Spaniorerne skydda en vild stam, som till hälften bestod af Negrer, till hälften af Caraiber, nemligen Mosquiterne, hvilkas höfding pensioneras al engelska regeringen till vedergällning för det tillfälle han gifver densamma att inblanda sig uti Central-Amerikas stridigheter. Vid pass år 1783 ordnades detta förhållande, som länge faktiskt ägt beständ, genom en traktat, som tillät Engelsmännen att anlägga etablissementer i Honduras, Yucatan och Belize, för att fälla mahogny och färgträd. Dessa etablissementer, simpla köpmanskontor, fingo aldrig någon stor betydelse förr än guldet upptäcktes i Californien, och Nordamerikanarne eröfrade denna provins år 1818, hvarefter menniskor i hundra tusental strömmade till dessa trakter. Nu började man allvarsamt tänka på att öppna en väg till Sandviksöarne och Californien antingen medelst en jernbana eller genom en kanal. I Februari 1849 vändevTimes kapitalisternes uppmärksamhet på fördelarne af en ) Omkring 2,560 Svenska qvadratmil. ) Omkring är 1820 antog en viss Mac Gregorsom en längre tid uppehållit sig i Columbien för att botanisera, titel af general, föregifvande sig vilja bekämpa Spaniorerne och befria Amerika. Han samlade några soldater, intog ön Ruatan (utanför Mosquito-kusten), knöt förbindelser med Mosquito-höfdingen, Georg Fredrik, inbjöd honom en dag till middag och öfvertalade honom efter måltiden, då han var rusig, att underskrifva ett papper, hvarigenom han, för några buteljer rom, till äfventyraren försålde den del af sina stater, som är bekant under namn af Poyaisien. Det gällde nu att komma i besittning af det afträda gebitet. Mac Gregor reste derför till England, der, till hans lycka, spekulanterne då svärmade för amerikanska företag. Man drömde blott om att kolonisera och draga vinst af dessa makalösa trakter, som de afundsjuke Spaniorerne så länge stängt för deandra sjöfarande nationerna. öfverallt bildade sig sällskaper. för att göra floder segelbara, anlägga kanaler, bearbeta Potosis grufvor och utbreda den protestantiska religionen. Mac Gregor blef saledes emottagen med öppna armar. Man trodde på den improviserade kungens framtid. Han var en annan Raleigh, en Clive, en Hastings. Ett lån upptogs, och penningarna användes först att betala Mac Gregors skuld och derefter att befragta fartyg, för att öfvertöra den nye kungen tillika med några tusen kolonister. Mac Gregor medförde en fullständig konstitution efter engelskt mönster: öfveroch underhus, ansvarige ministrar, kungens oantastighet, suecessions-ordning, intet fattades. Men Georg Fredrik och hans undersåter mottogo honom med gevärsskott. Kolonisterne skingrades, subskribenterne på länet begärde att återfå sina penningar, och Mac Gregor flydde öfver till fastlandet, der han erbjöd Parisarne sitt konungarike, men desse brydde sig ej derom. Så uppkom och försvann konungariket Poyaisien.