Walker i Nicaragua nu 1 di dalde (Af Alfred Assolant.) Den nya verlden har sina hjeltar, så väl som den gamla. På båda sidorna om Atlantiska hafvet slåss man tappert, men med olika resultat. Under det att fyra eller fem hundra tusen man stredo på Krim om en af bomber förstörd stad, eröfrade fem hundra Amerikanare från Förenta Staterna. under Walkers anförande, Nicaragua, ett land nästan lika stort, som England och Wales, och som om några år skall blifva medelpunkt för kommunikationen emellan China, Sunda-öarne, Java, Borneo, Sandwiksöarne och Australien på ena sidan samt på den andra Förenta Saterna, Mexiko, Nya Granada, Brasilien och Europa. Men hvilken uti Italien, Tyskland, Frankrike eller Ryssland bekymrade sig om Walker och Nicaragua? Endast England hade sin uppmärksamhet fästad på dem. Så snart en nation, antingen fjerran eller nära, tillväxer, kan den vara säker på att ådraga sig Englands oroliga uppmärksamhet. De engelska tidningarne skildra Walker såsom en röfvare, den der förtjente att hängas; hans soldater såsom banditer, och bankirerne, hvilka förse dem med penningar, såsom glupske spekulanter, hvilka drifva handel med menniskoblod och ländernas frihet. I denna skildring ligger onekligen mycket sanning. Deremot är Walker, enligt de i New-york, Kentucky och Louisiana utkommande tidningarne, en hjelte, en martyr för sin kärlek till friheten. Hans vänner, eliten af den nya verldens hedersmän, hafva blott menniskoslägtets lycka och Central-Åmerikas bästa till mål för sina ätgärder. Man säger om dem, att de sins emellan dela den bästa jorden i Nicaragua och innehållet af de offentliga kassorna. Men, skall icke presten lefva af altaret? Och deras ansträngningar skall man få att tacka för den så mycket önskade genomskärningen af Panamanäset, som utgör enda hindret för de fyra verldsdelarnes handel och civilisationens framsteg. Al ut följande skall läsaren blifva istånasatt att bedöma, hvilken af dessa hvarandra motsägande