Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 oktober 1856, sida 1

Om en annalkande pemingekris. (Forts fr. n:o 229). Just derigenom att Sverges rörelsekapital nästan uteslutande utgöres af sedelmynt och att våra enskilde banker icke äro skyldiga att invexla sina sedlar mot metalliskt mynt, utan endast mot riksbankens sedlar, så har rikets ständers bank blifvit en förmedlare för rikets nästan hela penningerörelse, och fluktuationerna i dess metalliska kassa utvisa, likt en fullkomlig tillförlitlig barometer, icke allenast penningeställningen i landet, utan äfven den utländska handelns gång. Vexelrörelsen med utlandet kan icke göra någon väsendtlig rubbning i denna regel, emedan Sverge icke utlånar några kapitaler till utlandet eller nedlägger dem i utländska företag, hvarföre vexelrörelsens debet eller credit mycket fort måste å ömse sidor jemnas med metallisk valluta. När vi då veta, att riksbankens metalliska kassa under årets lopp minskats med c:a 15 millioner rår rgs, så kunna vi derföre för säkert antaga, att Sverges utrikes handel under året ligger under med minst denna summa, och snarare med mera än mindre, ty ju sämre handeln går, dess troligare är det att våra skulder till utlandet äfven ökats utöfver våra löpande fordringar. Förlidet år deremot var, såsom bekant är, förhållandet motsatt och när riksbankens metalliska kassa derunder förökades med omkring 16 millioner rdr rgs, så var äfven samma års handelsvinst snarare större än mindre. Hvarifrån detta fördelaktiga resultat härledde sig är ej svårt att förstå, nemligen dels och hufvudsakligen ifrån vår stora spanmålsexport, uppgående till 1,800,000 tunnor, till ett värde af c:a 35 millioner rdr rgs, och dels ifrån den lönande transitohandeln med Finland. Den sednare har nu upphört och spanmålsexporten utgör ännu icke till dato 700,000 tunnor till ett värde af c:a 13 millioner rdr. Spanmålsimporten förlidet år kunna vi väl icke till siffran uppgifva; men det är ingalunda sannolikt att den öfversteg 100,000 tunnor, till ett betaldt värde af 2 millioner rdr, hvaremot den i år säkerligen redan utgör 300,000 tunnor till ett betaldt värde af 6 millioner rår. Skillnaden emellan export och import af spanmål utgjorde sålunda till vår fördel förlidet år 33 millioner rdr, men i år hittills endast 7 millioner rår, alltså 26 millioner rdr mindre. Det är visserligen att hoppas det denna ofantliga skillnad kommer att undergå någon förminskning genom en blifvande export under höstmånaderna; men detta åter är 8å beroende af tillfälligheter, hvilka ännu äro omöjliga att beräkna, såsom utfallet af vårsädesskörden, efterfrågan från utlandet och prisen derstädes tillika med en sent eller tidigt inbrytande vinter, att man endast efter sannolikhetsgrunder kan göra sig någon föreställning om det slutliga resultatet af årets spanmålshandel. Men äfven i den lyckligaste händelsen, eller att vårsädesskörden slår väl ut i hela mellersta och södra Sverige (i den norra är missväxten redan gifven), att vår spanmål fortfa