Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 oktober 1856, sida 2

gra särskilta ombud till denna kongress, utan varda de dervid representerade af sina ordinarie sändebud i Paris. Öfver Wien har, per telegraf, ingått den underrättelse från Konstantinopel af d. 19 Sept., att engelska eskadern, under amiral Houston Stewart fått order att tills vidare icke lemna svarta hafvet. Denna order är naturligtvis föranledd deraf att Ryssland ännu bråkar om besittningen af Ormön. Ett rykte förmäler, att fursten af Montenegro gjort Porten fredsanbud. Till Köln. Zeit. telegraferas från Bern, att preussiska gesandten v. Sydow för förbundspresidenten uppläst en honom (v. Sydow) tilldelad instruktion, enligt hvilken han skall begära, att högmålsprocessen emot Neuschateler-royalisterna inställes af undscende för kungen i Preussen, eller att ätminstono fångarne tillsvidare släppas på fri fot emot borgen för deras inställelse, emedan en tillfredsställande lösning af Neufchatelerfrågan derigenom skulle väsentligen underlättas. Förbundspresidenten svarade, att regeringen hvarken kan eller vill ingripa i processens gång. De öfrige medlemmarne af förbundsrådet eller regeringen hafva enhälligt gillat sin chefs svar. Enligt Hamb. Nach.? har Fredrik Wilhelm tillskrifvit kejsar Napoleon ett egenhändigt bref för att utverka hans mäktiga förord för de fångne Neufchatelarne. Såsom man förutsåg, har schweiziska ständerrådet fattat samma beslut i jernvägsfrågan som nationalrådet, d. v. s. voterat för den raka linien. Schweiziska nationalrådet har d. 22 Sept. beslutat Judarnes fullkomliga emancipation. Andra kammaren i Holland har med 47 röster emot 20 antagit en emot ministören fientlig svars-adress på trontalet. Förre öfverbefälhafvaren för engelska armåen, fältmarskalk, viscount Hardinge har aflidit d. 24 i en hög ålder. Den 25 publicerades i Madrid dekretet om inställandet af kyrkogodsens försäljning. Danska ministerkrisen varade ännu. Finansministern Andre var den förste, som anhållit om afsked. Sedan derefter inrikesministern Unsgaard tagit samma steg och premierministern Bang tillkännagifvit, att hans bräckliga helsa hindrade honom att längre qvarstanna på sin post, hade samtlige de öfrige ministrarne, med undantag afgeheimerådet Scheel, förklarat, att de icke hade annat att göra än att äfven resignera. Det bekräftar sig att inrikesministern Unsgaards Fästelov varit en af orsakerna till krisen, men den är icke den enda. Fsedrelandet säger sig hafva grund till det antagandet, att bland de öfriga stridspunkterna ej förekommer en enda sak af någon större politisk betydelse, och att det skulle vara origtigt att söka orsaken till ministörens upplösning i någon särskilt sak. Den nuvarande krisen, fortsätter bladet, är blott slutpunkten i en längre series af stridigheter, som gå tillbaka ända till förlidet år, och dess egentliga djupare orsak är utan allttvifI vel det skefva förhållande, hvari ministeren bragts derigenom, att en af dess medlemmar (Scheel), som i hög grad besitter kungens öra och förtroende, begagnat detta förhållande emot sina kolleger, och att ministerens chef (Bang) icke besatt nog mod och beslutsamhet att göra sin pligt och häfda ministörens rätt. Scheel står nu som segrare på valplatsen, och det blir förmodligen han, som får sig uppdraget att bilda den nya ministören. Af hvilka elementer denna kommer att bestå, derom har man ännu icke den ringaste aning. Skulle man våga grunda några gissningar på Scheels politiska färg, tysk-absolutistisk, såsom den angifves i Fedrelandet, så måste man tillstå, att det ser något bekymmersamt ut för Danmarks närmaste konstitutionella framtid.