Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 september 1856, sida 1

— Nej, sir, nej! nom... — Bravo! det passar ju förträffligt... träffar alltid rätta mannen på rätta stället . .. har ni nu hemtat er så pass från er förvåning, att ni lugnt kan ähöra mig? — Ja, sir, och jag märkte på hans blick, som länge var riktad på mig, att jag måste hafva ådagalagt stor oro. — Jo, ser ni, der skrifver till mig en hans son.. man säger, det är arfvingen ... hm!... en sir Mortimer, att hans far kommit till London och bebor ett landtställe 4 (eng.) mil utanför staden ...nå, vet ni kanske redan något? — Jag förmodar, sir... — N, ja, för att bli botad af mig. Ha, ha, ha! Enhvar vill bli botad, liksom det alltid vore en så lätt sak! Ilär är jag, herr doktor! Kom nu och gör en kort process med min sjukdom! . . . här är också min erkänsla. Ha, ha, ha! Liksom om jag, gamle krympling, hvart ögonblick skulle kunna begifva mig ut! Jag har så mycket att göra här hemma, att jag väl behöfde åtta fötter och fyra hufvuden... Men dender sir Mortimer är dock temligen förnustig, han skrifver, att hans far lider af nervöfverspänning ... hvarje buller förskräcker honom... hvarje främmande ansigte oroar honom ... hm! det mäste naturligtvis vara nervretlighet... de arma nerverna! Ilvarje patient känner nu för tiden bättre än läkaren sin sjukdom och litar icke mer på läkaren . . . sköna tider! Men jag säger, att sir Mortimer dock är förnuftig, ty han menar, hvad jag också menar, att jag, om det ej är mig möjligt att sjelf komma, måtte ditskicka en man af min skola . . liksom jag vore skolmästare! Likväl säger mig detder ordet skola tillräckligt.. (Forts.)