Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 september 1856, sida 1

Den vansinnige srån S:t James. (öfversättning från tyskan.) (Forts. fr. föreg. R:r.) Men högst karakteristiskt var hans själfulla ansigte; uttrycket i hans drag var stundom öfverväldigande och hänförande. Ansigtsfärgen var blek, nästan askfärgad, få hår betäckte hans hiegsa, och dessa voro silfverhvita. Hans kinder voro infallna, och ansigtets hela benbyggnad lätt att urskilja. IIans läppar voro sammanpressade, då han teg; men då han talade, blef han likasom en annan menniska; då utvecklade sig blixtsnabbt vältaliga så drag i alla linierna kring hans läppar, att jag ofta med förvåning och beundran fäste hela min uppmärksamhet på detta muskelspel. Det märkvärdigaste i hans yttre väsende var dock hans blick. De gråblå, runda och stora ögonen syntes matta och nästan slocknade, när han likgiltigt såg framför sig; men fäste han blicken uppmärksamt på någon under ett lifligt samtal eller för att undersöka och göra iakttagelser, framför allt då det gällde att utforska en menniskas själstillstånd. då nästan bländades man af elden, skärpan, det genomborrande uttrycket i denne strälblick. Deraf härledde sig äfven hans stora välde öfver menniskorna och isynnerhet öfver de vansinnige, som voro fullkomligt bundno under dess makt. Lugnt och ostördt fästad på em menniska, ge