Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 september 1856, sida 2

: Konstmadellerna i Paris. Det ligger ett högst eget interesse uti att betrakta de tusen vägar, på hvilka menniskorna i Paris jaga efter sitt dagliga bröd. Dessa vägar äro icke alltid raka, icke alltid banade. De äro ofta krokvägar, labyrintiska vägar, sidovägar eller afvägar; men alltid råder trängsel på desamma. Existensen i Paris är för de flesta en oupphörlig strid på lif och död, Man måste springa och löpa, man måste utfundera nya förvärfsmedel, man måste öfverallt hafva ögonen med sig och sätta alla krafter i rörelse, om man icke vill duka under i nöd och elände. Ifrån bankiren, som vid rue de la chause d Antin räknar sin vins i hundratusen och millioner, ända ned till lumpsamlaren, som midnattstid genomletar de parisiska sophögarne, för att förtjena några sous; hvilken oändlig rad af sysselsättningar! Hvar och en af dessa många förvärfskällor bildar en serskild klass, som eger sina mer eller mindre skarpt utpreglade egendomligheter, och erbjuder en iakttagare rika ämnen till betraktelser. I sjelfva verket har det ock blifvit ofta nog taladt om dessa olika klasser; blott en af dem tycks hittills hafva undgått iakttagarnes blickar, neml. konstmodellernas klass. I andra städer, hvilka äga stora konstskolor, såsom t. ex Diisseldortf, Minchen o. s. v., gifves det blott några få individer, hvilka stundom tjena konst