na egofredsforeningarna de förhoppningar man fastat vid dem? Frågan besvarades enhälligt med ja. Man ville, utom den ekonomiska fördelen, att vara fredad från andras kreatur, äfven se en moralisk, nemligen, att vara befriad från en mängd processer om kreaturs åverkan, som så ofta uppkomma under vanliga förhållanden. Tredje frågan: Huru kan boskapsskötseln inom orten uppljelpas? Svar: Som jordbruket är boskapsskötselns moder, så måste denna frågans besvarande bero af den första. En talare ville hafva inrättat byholländerier, som kunde uppköpa den ringa mjölk, bonden kan aflåta, och hvilken nu är honom till ringa fördel. Några yrkade, att stamtjurar af passande race borde af Hush.Sällsk. anskaffas. Fjerde frågan: Huru bör arbetarens aflöning ske, så att bäde hans egen och arbetsgifvarens förmåner komma att afses, dock så att den forre kan aftägga något för sin framtid? Med denna frågas besvarande gick det trögt. Man kunde lätt märka att våra landtbrukare ej tänkt mycket på den saken. Man nämnde litränteförsäkringar, sparbanker, men någon ren åsigt uttalades ej. Förhandlingarna leddes af ryttmästare P. Mölier, som visade sig så human, så vänlig, så mycket gentleman, att han kunde vara ett värdigt exempel för ungt folk att efterhärma, om man nödvändigt skall härma. En mängd premier utdelades. Såsom anmärkningsvärdt må nämnas, att förre riksdagsmannen Lindbeck i Lindome, som anlagt stora trädgårdar, och kronofogden Andersson i Laholm, som genom frösådd uppdragit omkring 30 tunnland tät skog, hvardera erhöllo såsom belöning en silfverbägare med inskription. Förste landtrfiåtaren I. S. Wallmark fick genom högljudd acklamation sig tillerkänd sällskapets medalj, för sitt nit för upphjelpandet af provinsens jordbruk. Sexton ogifta drängar och pigor erhollo belöning för långvarig tjenst på samma ställe. Detta är allt hvad jag kan säga om vårt landtbruksmöte. Må det ändamål, som dermed åsyftades, vinnas! Må ett förnuftigt landtbruk undantränga det af far och farfar ärfda jordutsugande brukningssättet! Må förnuft och upplysning skingra okunnighet och vantro, med bibehållande af den vördnad för det heliga, som vi ärft af våra fäder! Alla dessa våra önskningar angå bönderna. Och herrarne önska vi, att de må bemöda sig att vara herrar. Ja, mina herrar! Varen herrar i detta ords rätta betydelse, så skall bonden med glädje taga lärdom af eder. Edra bemödanden för det allmänna skola då icke mera belönas med otack?, I annat fall gäller liknelsen om grandet och bjelken. Ja, äfven i Kongsbacka! QAAA —