Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 september 1856, sida 2

Välgörenhetskongressen. De i Belgiens hufvudstad samlade lärde och filantroper, hvilka dels i egenskap af ombud för regeringar, sällskaper och stiftelser, dels såsom enskilte personer anmält sig som medlemmar af välgörenhetskongressen, höllo d. 15 September sitt första möte, i närvaro af åtskilliga belgiska regeringsfunktionärer och talrika åhörare, isynnerhet damer. Bland skandinaviska deltagare voro demoiBelle Fredrika Bremer, professor M. Huss, doktor Grähs, doktor Ch. Dickson, herr 4. Netzel, professor Faye, etatsrådet David och kammarherre Rosenörn. Ordförandesätet intogs af herr Ch. Rogier, folkrepresentant och f. d. inrikesminister i Belgien; sckreterarebefattningen sköttes af den för sin mångåriga menniskovänliga verksamhet bekante Edouard Duepetiaur, generalinspektör öfver Belgiens välgörenhetsstiftelser och fängelser. Mötet började med upprop af namnen på kongressens medlemmar. Då ordningen kom till dem. Fredrika Bremer, helsades denna dame af församlingen med lifliga bifallsrop. Ordföranden välkomnade derefter församlingen i ett längre tal, som utrymmet förbjuder oss att utförligt återgifva, men hvars hufvudinnehåll var följande: Belgiens hufvudstad har inom loppet af 10 år sett inom sina murar 5 europeiska folkkongresser sammanträda, för att rådgöra om för hela menskligheten vigtiga frågor. IIandelsgemenskapen, straffanstalterna, åkerbruket, allmänna sundhetsvården och statistiken hafva efter hvarandra varit föremål för deras öfverläggningar. Tvenne af dessa kongresser, den för straffanstalternas förbättrande och den för statistiken, uttryckte en enhällig önskan att snart se sammanträda en allmän kongress af män, som i de olika länderna egna sig åt frågorna om de arbetande och behöfvande klassernas fysiska, intellektuella och moraliska förbättring. Detta föranledde en man, som alltid verkat i det godas tjenst (talaren syftade på herr Ducpetlaur) att i förening med några liktänkande förbereda och samla elementerna till denna sjette kongress — välgörenbetskongressen. Talaren öfvergick derefter till kongressens program, som af väl öfvervägda skäl inskränker sig till frågan om de arbetande klassernas materiella väl. Han försvarade denna programmets inskränkning med den korta tid, kongressen har anslagen för sina öfverläggningar, och det vidtomfattande, oändligt rikhaltiga, mångsidiga och svåra ämnet, samt tillade: Men är det väl sannt, att vår verksamhet, inskränkt till den materiella frågan, blir alldeles främmande för de moraliska och intellektuella? Synes det ej stridande mot förnuft och rättvisa att ålägga en menniska, som är ett rof för nöden, utöfningen af alla dygder? Att lätta de materiella bojor, som nedtynga hennes varelse, är det ej på samma gång att arbeta på hennes intellektuella och moraliska fullkomning? Ju mindre menniskan har hinder att besegra för att kunna tillfredsstä kroppsliga behof, desto skickligare och s e blir hon AA ANS enl