väl öfvade röster. Under det att de herrliga hymnerna uppstiga mot de byzantinska kupolernas hvalf, omgifves kejsaren af de båda kejsarinnorna och hela kejserliga familjen, hvilka med hänförelse lyckönska honom. Vördnadsfullt omfamnar Alexander II sin vördnadsvärda moder; det ligger, om jag så vågar säga, en nyans af ännu större ömhet i den handtryckning han utbyter med den majestätiska qvinna, som skall blifva hans regerings goda ängel: man igenkänner maken under kejsaremanteln. Alexander omfamnar vidare med stor ömhet sin broder Constantin och dennes gemål, storfurstinnan. (Forts.) rr a 66