Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 september 1856, sida 1

——————————————— kom den här alldeles icke i betraktande. Frågan var blott om det bästa fortkomst-medlet. Ja, jag skulle på ofvannämnda sätt resa hastigare; men vunne jag i sjelfva verket någonting dermed? Kunde Jag, sittande i en vagn och rörande mig på den vanliga stora farvägen, anställa alla behöfliga efterforskningar och genast följa hvarje spår, som jag möjligtvis upptäckte? Nej. Jag öfvervägde noga fördelarne af det ena och det andra sättet att reså och stannade vid det beslut att fortsätta resan, såsom jag börjat den. Hästarne framleddes, väl närde och skötte. Vi stego i sadeln, och under lyckönskningar från hela den kring oss församlade tjenstepersonalen red jag med min gode Bob en Söndags-morgon från Dunsdale-Castle. Först följde vi vägen fill London, men utbytte den, efter några timmars ridt, emot den sidoväg, som förde till Codrington-Hall . .. ty dotta ställe var det närmaste och just icke angenämaste mälet för min resa. III. Erterrorskningar-. Jag hade att tillryggalägga ungetär 70 (eng.) Hi och beslöt att göra det på tre dagar, hvilket ej blefve en stor ansträngning för våra goda hästar. Vägen förde i början genom en skog, som visserligen icke var så vacker som Dunsdale-Castles, men likväl skuggrik och angenäm nog. Fördjupad i mina tankar, sysselsatte jag mig föga med min följeslagare, och först då jag tigande ridit några mil, såg jag mig om efter honom, då jag märkte, att han ej såsom vanligt, red vid min sida. (Forts.)