Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 september 1856, sida 1

Sedan revolutionen af 1789 hafva sträfvandena mot detta mål och försöken att mot— — — arbeta dem uteslutande upptagit Europas häfder; och de politiska partierna karakteriseras alltefter deras olika ställning till de nya åsigterna. Af förkämparne för dessa hafva några på en gång och med våld velat förverkliga en stat på abstrakta principer; till dem hörde sådane politici som det franska nationalkonventets, som öppet förklarade, att halfva nationen borde utrotas, om ej den öfriga hälften på andra vilkor kunde blifva I republikansk efter deras sinne. I allmänhet representerar Frankrike med sina socialistiska och kommunistiska partier den våldsamma förändringen af statsinrättningarne, medan England representerar det lugnare framåtskridandet, hvilket, allteftersom behofvet hos sjelfva folket gör sig gällande, gradvis ersätter det gamla med det nya och aldrig lemnar det faktiska ur sigte, medan det söker närma sig det ideala, abstrakt förnuftiga. Ansträngningarne för ett lugnt framåtskridande hafva i sjelfva verket burit rikare frukter, än de våldsamma omstörtningarne, och till de mest storartade bland de förra kan man med skäl räkna dessa möten, till hvilka alla civiliserade länder skicka ombud, för att rådslå om åtgärder, ledande till genomgripande sociala förbättringar. Det är nämligen den sociala frågan, de arbetande klassernas tillstånd, som i första rummet kräfver en lösning; den lifsmedelkris, som hela Europa på de sednare åren erfarit, har påmint om nödvändigheten att allvarligt befatta sig med densamma, innan det blir för sent. Ty otvifvelaktigt är, att elementer till en ny allmän revolution, och denna gång af social natur, mer och mer ökats i vår verldsdel. Bland dessa möten intager den nu öppnaI de Välgörenhetskongressen jemte den i förening härmed stående erpositionen af föremål för den husliga ekonomien ett rum, som kanske kan bli vigtigt nog. Vi vilja något utförligare redogöra för den sednare och börja med expositionens första afdelning, som är egnad åt Förbättrade arbetarebostäder. Redan den år 1852 i Brissel församlade Kongressen för allmän helsovård hade i sina öfverläggningar gifvit ett vigtigt rum åt sådane åtgärder, som kunna befordra sundheten i tätt bebodda stadsdelar, och för detta ändamål lemnat många anvisningar, hvilkas utförande faller inom lagstiftningens, regeringarnes, kommunalstyrelsernas och barmhertighetsstiftelsernas verksamhetskrets. Emellertid har i sjelfva Belgien, kongressens mötesort, der detta vigtiga ämne blifvit i tal och skrift vidlyftigast behandladt, saken ännu ej öfvergått från teori till praktik, åtminstone icke i större skala, utan det är här — såsom öfverallt, der fråga är om större sociala förbättringar — England, som tagit första steget och gått from sounds to things. I England finnes nämligen sedan längre tid tillbaka ett högst betydligt antal sällskaper (de uppskattas till föga mindre än 12,000), som hafva till ändamål att medelst periodiska illskott för sina medlemmar underlätta förvärfvandet af egna bostäder. Ett sådant sällskap låter för sina medlemmars räkning bygsa hus, till hvilka det, i kraft af en parlanentsakt, har panträtt, tilldess det utlagda apitalet och dess räntor blifvit betalde. Känla under namnet Benefit building Societies äro lessa sällskaper grundade antingen för en viss id eller för beständigt. De förra upplösas, å snart hvarje bolagsman blifvit egare af det us, han bebor. De sednare hafva en blanad karakter: de förse en del af sina medemmar med tillräckliga penningemedel att öpa de hus, som dessa bebo, och tillåta dem tt afbörda sig sin skuld genom afbetalningar, ördelade på ett viss antal år; hvarigenom den AAAAA — AÄA wkv— — Ja, sir, allt skall ombesörjas efter er önskan.