Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 september 1856, sida 2

L. Hj erta, Ä dinsord, att man deri tydligen igenkänner ; Sv. Tidn:s gamle redaktör, öfverste Hazelius, och sålunda finner, det hr öfversten långt ifrån tagit sin hand från Sv. Tidn., utan fastmer deri nu framträder med ett långt oförtäcktare språk än han tillförene begagnat. Ett sådant beteende bekräftar på ett öfverraskande sätt den förklaring, hvilken vi gissningsvis hört anföras, rörande hr öfverstens officiella utträdande ur Sv. T., att meningen med denna manöver blott vore, det hr öiversten skulle, sedan han skjutit en annan obekant herre framför sig, så mycket frimodigare kunna anfalla de personligheter, som icke vilja låta sin öfvertygelse och sitt handlingssätt bestämmas af de politici, som till. riksdagen ämna taga ärenderna om hand. : Det var något eget, att blott ett par timmar efter det vi protesterat mot en sådan tydning af hr öfverstens proklamerade afgång från Sv. Tidn. få läsa den nu afsedda uppsatsen, som just blef en bekräftelse på den af oss bestridda tydningen, på samma gång den erinrat om fabeln, rörande ett visst djur, som vid ett visst tillfälle sparkade ett visst annat djur. Vi hoppas att A.B. närmare och kraftigare tillrättavisar detta Sv. Tidn:s ofog. Skulle j detta, mot förmodan, icke ske, äro vi beredde i att upptaga Sv. Tidn:s anfall mot en person, I som icke blott vi, utan säkert flertalet af den svenska allmänheten högt värdera, på ett sätt, som skall röja, det vi icke låta någon slags aktningsbetygelse för oss sjelfva inverka på oss, då det gäller att tillbakavisa orättvisa och oförsynta anfall mot andra. Då Hand. Tid:n för någon tid tillbaka upptog till ett kort genmäle ett af tid:n Upsala mot Aftonbladet rigtadt, grofkornigt utfall, yttrades det att vi ansågo den passiva rol A.B. på sednare tider intagit möjligen vara dikterad af åsigten, det man borde afvakta den närmaste utvecklingen af vår nuvarande ; inre politiska kris, för att se hvad af densamma månde utgå, innan man tog sig för, att öfver sakernas ställning fälla ett afgörande omdöme. Vore det nemligen förhållandet, såsom åtskilliga tecken tyckts antyda, ; att höga vederbörande verkligen hade för afsigt att ingå på en mera nationell och frisinnad politisk bana, så borde, har det synts och synes det oss, hvarje sann fosterlandsvän understödja en sådan afsigt, då det ju ; icke är opposition mot personer, utan mot : ett falskt system, man hittills nödgats drifva. Det tycktes vara oss angeläget, att framställa denna förklaringsgrund, på det icke en alltför stor schism måtte uppstå mellan den liberala meningens olika organer. Af denna anledning hafva vi, så vidt möjligt, anslutit ; oss, för vår ringa del, till det föregående Aftonbladet, som då anfölls af samma tidningar, som nu högt uttala sig mot det närvarande Aftonbladet; af samma anledning stå vi ännu , det närvarande Aftonbladet troget vid sidan, och skola göra det ända till den stund, hvilken vi äro öfvertygade aldrig skall komma, då Aftonbladet gifvit verklig anledning till de misstankar, man nu om detsamma behagar utsprida. Denna vår ståndpunkt har emellertid ådragit oss ogillande af en och annan utaf våra yrkesbröder inom pressen, som vi eljest mycket värdera. Särskilt har Westmanlands läns tidning ansett vår uttryckta mening vara mäkta enfaldig. Vi vilja ej nu tvista derom, ty den tid är väl icke långt aflägsen, då man har väntat länge nog. Klart i synes oss emellertid vara, att ingenting kan vara vårt gemensamma motparti angenämare än att se tvister, och ju argare ju bättre, uppstå mellan det liberala partiet, särdeles emot Aftonbladet, hvars moraliska anseende alltid skulle derigenom åtminstone i någon mån förringas. Kunde anfallen mot A.B. slutligen leda derhän, att det blefve emottagligt för smekningar från det andra hållet, så vore ju ett länge eftersökt mål vunnet. Vår vän i Westmanland torde dock ursäkta oss, att vi icke vilja medverka till detta måls N vinnande. Och den tid torde äfven komma, då han sjelf inser, att när vi ärligt söka ett fosterländskt mål, så böra icke personliga i vare sig sympathier eller antipathier inverka på vårt handlingssätt; man bör fastmer vara beredd att uppoffra mycket i den vägen, derest icke all sammanhållning skall upplösas och dermed all gemensamhets-kraft tillintetgöras. Lyckligt för oss, att vi icke befinna oss uti någon så farlig kris, att vi härmed mycket förlora. Andra länder förete dock just i närvarande stund sorgliga bevis på hvarthän det leder, då framåtskridandets vänner begynna göra hvarandra misstänkta och arbeta på att nedergöra hvarandra. Det kunde likväl kanske vara nyttigt att vi under lugnet lärde oss, att rätt möta allvarligare tider. Vi äro långt ifrån, att anse oss äga hvarken rättighet eller förmåga att gifva några skolmästareföreskrifter i detta fall; men vi förbehålla oss att sjelfva få handla så som vi finna omständigheterna kräfva, utan att derföre utsättas för obehöriga misstankar. Förebråelsen för politisk enfald få vi väl zee OR