Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 september 1856, sida 2

tvenne berömda engelska tjuffångare, hrr Forster och ligen imellan för 10 mill. Carpentier, Grelet och kon1 aterfå det stulna. Dess hufvudagent har uppdrag att vidtala Newyorks skickligaste advokat att hitta på någon utväg att få tjufvarne inom lås och bom. Sitta de väl der, kan franska ministern, på grund af bestående fördrag, fordra deras utlemnande. Men I de torde icke vara så lätta att knipa i Amerika. Det synes äfven som om dessa herrar deltagit i fondspelet på börsen, hvilket var dem en lätt sak, då de alltid hade till sin disposition en massa al goda papper, som de kunde erbjuda som säkerhet för sina order. Det är möjligt, att de haft otur på detta spel och att större förluster föranledt slutkatastrofen. Man läser i ett senare nummer af EInd. belye: vBolagets ombud försäkras hafva adresserat sig till OBrien. Den sistnämnde är samme fisige agent, som ertappade 2:ne tjenstemän vid skottska bunken, hvilka stulit 27,000 P. St. Desse begge meåtäflare till nordbanans kassörer voro unga män af god ia-milj. Efter 18 månaders efterspaningar träffade dem OBrien i Amerika hos vildarne, Mormonernas grannar. Nästan alla de stulna penningarne återiunnoa. En belöning af 3000 P. St. gafs åt 0Bricn. Denne oBrien är en äkta gentleman; han har en präktig hållning och talar flera språk. Det är en jätte, med I I herkuliska krafter och ganska skicklig skytt, en oundgänglig egenskap för det slags arbete, hvaråt han egnar sig. Denna gången får han dock ej tillfälle att utmärka sig, enär han icke kunnat komma öfverens med bolagets agenter, hvilka i stället ackorderat med hans medtäflare, hr Forster, som betingat sig en provision af 21 sz utaf de medel han lyckas återskaffa samt dessutom ersättning för sina reskostnader. I Köln. Zeit. läser man: Den hemlighet, som betäcker den från nordbanans bolag föröfvade stölden, börjar att så småningom afslöjas. Direktörerna söka att så mycket som möiligt I sörringa dennaltilldragelse, hvilken just ej länder deras I påpasslighet och försigtighet till stor ära. I början ville de alls icke hafva saken offentligen bekant. Pariserpressen var äfven redan vunnen. Da likväl de utländska tidningarne framdrogo saken i ljuset, så blef direktionen nödsakad att framträda med sin ) förklaring, hvari bolagets förlust angifves till cirka 6 mill francs. Men denna uppgitt är ingalunda riki tig. Det är deri blott fråga om en förlust i aktier, under det kassorua äfvenledes så godt som tömdes af tjufvarne. Nordhanans egen förlust har ännu icke riktigt utrönta, ja, det skulle tillochmed falla sig svårt att med säkerhet bestämma den, emedan nästan alla dokumenter förstörts af tjutvarne. IIHGIA stöldens belopp anslas ända till 30 å 32 millioner. Nordbanan lär dock icke ensam lida hela förlusten, utan hrr Rothschild. Andrte och Morny sitta personsorter måste dock sedan längre tid hafva arbetat på utförandet af sitt projekt, ty de hade redan före sin slykt realiserat stora summor och redan för 6 månader sedan köpt en ångbåt i England för 1.800,000 franes. At de papper, eom funnos efter deras flykt, upplyses äfven, att de tillhandlat sig ett hus i Newyork. På denna omständighet grundar man den förmodan. att de begifvit sig till Amerika. Uuru länge de bedrifvit sina underslef, kan ännu icke riktigt bestämmas, utan har man blott fått reda på, att de redan i längre tid sålt aktier på börsen. För att vid revisionen af de dem anförtrodda aktier kunna för I visa det antal, som skulle finnas, hafva de gått till aktier förvaras i paketer om 1000 stycken, hvilka I väga särdeles fiffigt. De hos styrelsen deponerade I ) sammanhäftas. Med tillhjelp af de af dem köpta lägre tjenstemännen togo de 2 å 300 aktier ur hvarje bundt. och häftade de öfrige åter tillsammans. Vid revisionen, som just cj synes hafva företagits i särdeles samvetsgrannt. voro alltså alla aktierna för I handen och tjufvarne kunde derför redan hafva realiserat en betydlig summa, innan de utförde sjelfva mästerkuppen. Carpentier lemnade först Paris. Han hade af Rothschild utbedt sig och erhållit 4 dagars permission. Vid detta tillfälle hade ban han haft ett längre samtal med hr Rothschild, hvilken var hans gynnare. Hr Rothschild hade nyss gjort en briljant affär och berättade Carpentier, att han förtjent 5 mill. derpå. vom, tillade den rike bankiren, jag bringar mina algeriska jernvägsaffärer till ständ, hoppas jag kunna lägga en trea till min femma.? — Skall ni sätta den före eller efter femman? genmålte Carpentier; blir det 35 eller 53 millioner? Sätt den äfven framför och gif mig er femma; det återstår er ändå alltid en vacker summa.? — Rothschild skrattade åt skämtet, men ville icke skilja sig ifrån sin femma. Jag ger er icke de fem millionerna, sade han, men här har ni min urkedja, på det att ni må hafva ett gladt minne af den dag, som beredt mig sjelf så mycken förnöjelse. Kedjan, som Rothschild derefter ötverlemnade Carpentier, var af stort värde. Carpentier. som dock hade vida större rikedomar i kikaren. brydde sig naturligtvis icke om densamma och skänkte den, före afresan från Paris, till sin bror, i hvars ego den ännu är. Såsom man kan se at förestående samtal, hvilket Rothschild sjelf meddelade sina närmare vänner, stod den rike bankiren på högst förtrolig fot med Carpentier. Ian älskade honom som en son och bade förskaffat honom förste kassörs-platsen vid nordbanan. Det är derför icke underligt, att Rothschild är på det högsta förbittrad öfver sin skyddsslings upptö-— rande och uppbjuder allt för att få honom ertappad. När hr T., en vid nordbanan anställd tjensteman, som med polisagenter afsändes att efterspana Carpentier, erhöll sina instruktioner af Rothschild, öppnade denne honom tillika en oinskränkt kredit. Han sade honom, att han skydde inga kostnader och inga medel; han ville gerna ge ut 10 millioner, för att få Carpentier fast, och om man förvägrade hans utleverering, så borde han bortföras med våld (2). Från Paris begaf sig Carpentier d. 31 Aug. direkte till London och derifrån till Liverpool, hvarest det af honom köpta ångfartyget låg. Han lät genast göra det resfärdigt och begaf sig ut på öppna sjön, der han väntade sina kamrater. Under Carpentiers frånvaro hade Grelet uppdrag att sköta kassorna. Den dag, då tjenstemännen och arbetarne skulle ha sin aflöning, syntes han icke till. Chefen för tjenstemanna personalen underrättade Rothschild att Grelet icke kommit. Rothschild, som har en dubbelnyckel till alla kassor, begaf sig, utan att ännu ana något ondt, till byråen, för att utlemna de pengar som behöfdes till aflöningen. Han öppnade lilla kassan, fann den nästan tom och gaf nu chefen befallning att iakttaga den strängaste tystnad deröfver, emedan han svarade derför. Derefter öppnade han stora kassan, den var likaledes tom. Först senare upptäcktes förlusten i aktier. Man vidtog naturligtvis genast alla åtgärder för tiufvarnes efterspaning men de hade vunnit ett stort försprång: ty, såsom man fick veta i Liverpool, hade Grelet på en båt begifvit sig till ångfartyget, der Carpentier väntade på honom. Med Carpentier och Grelet försvunno tillika 4 lägre tjenstemän vid nordbanan. Carnontiar tao äfvon mad åajo cin mätraca an madan.