Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 september 1856, sida 2

smYISAA Språk, men till andan precis lik den föregående. Times försäkrar konung Bomba, att det aldrig ett enda ögoublick kunde falla den engelska och väl icke eller den franska regesringen in att stöta sig öfver hans oartigheter. Det ligger blott vestmakterna om hjertat, att så ett slut på det grymma och upprörande sregeringssystem, som följes i Neapel. bå det likväl icke kan öfverensstämma med deras värdighet, att med lugn åse, huru deras förmaningar lemnas alldeles opåaktade, menar Times, att de visserligen icke skola förklara kung Bomba krig — man är icke berättigad att förklara en oafhängig regent krig emedan han tyranniserar sina undergåter — men väl upphäfva den diplomatiska förbindelsen och sända en förenad flotta till de neapolitanska farvattnen, för att, efter beskickningarnes afresa, beskydda de många engelska och franska undersåter, som vistas i Bombas riken. Ställningen för dagen skulle ailtså vara den, att å ena sidan vägrar kungen af Neapel att ändra regeringssystem och å andra sidan äro vestmakterna sinnade att med tjenliga medel skalla sina föreställningar gehör. Frågan är dock den, om det engelska bladet uttrycker sin regerings program, eller endast sin enskilta mening? I första fallet skulle Österrike, om man får tro några tyska blad, icke lägga några hinder i vägen för utförandet af detta program. Detta Österrikes beslut att iakttaga neutraliteten, om hvilket det tvifvelsutan satt neapolitanska hofvet i kännedom, skulle då förklara den af oss redan meddelade nyheten om Bombas planer att befästa sitt rikes kuster. Det har sagts, att konungen af Neapel skulle yttrat benägenhet att ändra system, så snart gäsningen i hans stater lade sig något. I Times omtalas likalitet en sådan benägenhet hvilken ju för öfrigt endast vore illusorisk, som baron v. Hiibners mission. Existerar verkligen denna sistnämnda, vill det af det föregående synas, som om den skull vara ett sista försök från Österrikes sida att förmå kung Bomba att taga reson och om ej annat, dock till skenet foga sig efter vestmakternas föreställningar. Baron Hiibner har imellertid ankommit till det på Neapels östra kust belägna Brindisi, så att det nu tycks, som om han verkligen var på väg till Bombas hof; men om han, såsom från flera håll påstås, endast reser för sin helsas och sitt nöjes skull, eller hans resa har ett politiskt ändamål, det låter sig ännu icke afgöra. I en wiener-korrespondens påstås, att Bomba besvarat Österrikes råd med den frågan, hvarföre icke kejsaren, som tillstyrkte en systemändring i Neapel, sjelf föregick med godt exempel och införde reformer i Lombardiet. Så skämtsam tro vi dock kung Bomba icke hafva varit. Sedan nu belägringstillståndet i Parma upphäfts, hoppas man der i landet äfven på en amnesti för de landsflyktige. RYSSLAND. En telegrafdepesch från Moskau af den 12 i Le Nord innehåller ännu några närmare detaljer af de nådebevisningar, till hvilka zarens kröning gifvit anledning. Hvad som i synnerhet förtjenar omnämnas, är att utskrifningen till krigstjenst inställes i 4 år, icke blott i de guvernementer, som synnerligast lidit genom kriget, utan i hela riket. Skatterestantierna varda fullständigt efterskänkta, på 24 mill. rubel när. Israeliterna i hela riket varda befriade från den dem specielt ålagda utskrifningsskyldighet, hvilken för dem hittills varit en så tryckande börda. De på statens bekostnad uppfostrade soldatbarn, hvilka hittills införlifvades i armåen och måste tjena som soldater, skola lemnas tillbaka åt sina föräldrar. Enligt samma tidning har Basil Scheremetiew ur en af Rysslands rikaste familjer, i stället för den till gesandt i Paris utnämnde Kisselew, utnämnts till minister för statsdomänerna. Till sitt adjungerade biträde skall han erhålla hammarherre Kenstchow, en ännu ung embetsman af stor administrativ förmåga. Chefen för gendarmeriet, general Dubelt har blifvit entledigad. General v. Berg utnämnts till generalguvernör. Han hade hittills blott skött detta embete såsom tillförordnad. Icke mindre nådebevisningarne vid kröningen än ock många andra af Alexanders regeringshandlingar synas utvisa, att denne zar icke sviker de förhoppningar mången fästade vid hans uppstigande på tronen. Hans politik synes vara en fredsoch icke en krigspolitik, förr beräknad att höja Rysslands inre välstånd och befrämja dess invånares hyfsning, än fullfölja den äregiriga och overkställbara planen att grunda en rysk verldsmonarki. ORIENTEN. Öfver Marseille hafva ingått