Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 september 1856, sida 2

liga intäg i Moskva, uppvaktad af europeiska, siska och kinesiska sändebud, hälsad af kalmucke kosackers och gammalmuskoviters ändlösa jubel, medan kejsaren af Frankrike nere vid Pyrenesl, dansar anglais med generalsfruar och deremeldsysselsätter sig med att göra utkast till en ny struktion för det kejserliga husets ammor, — I dan drottning Victoria roar sig på sjön och gen gamle lora Palmerston hänger ännu med på en tål jagt, — medan allt i Europa sålunda andas fred ro och en behaglig njutning af lifvet och en älskvärd sorglöshet för morgondagen, har plötsli en sällsam sky rusat med bombens hastighet på firmamentet och en telegrafdepesch af det underligaste innehåll gifvit till ett trumpetskra som i sanning stört ögonblickets eljest så ljufl långsläpiga barmoni. Man har åter hört ordet revolution,? ordet f publikaner. man har åter blifvit erinrad om 1848, (fy för pocker!) och det är denna gång i i ett aflägset fjerran, bortom alperna, i ett sagolandr sådant som Spanien, dessa nya och obegripliga häl delser skola ha händt, men i midten af Enropa. påh gränsen af det förståndiga konkreta och uyktts Tyskland, nästan under våra ögon, blott några dags, resor från våra egna landamären. Det är endast ett stycke jernväg hädan och dit; det är i Neuschatel. Hela äfventyret är ännu eljest temligen dunkelt Det berättas att rojalisterna, d. v. s. de preussiskt sinnade, genom en öfverrumpling sökt att åter be mägtiga sig väldet i denna schweiziska kanton, der man år 1848 körde hela preussiska herrskapet på dörren; men det heter tillika att republikanerna tagit magten igen, alltså att den preussiska kuppen skulle misslyckats. Imedlertid har man i Schweiz hastat att kalla trupper på benen, man ämnar ej läta huttla med sig, man tyckes ha lust att följa riffafrikanernas exempel och ge svar på tal. ; Säg mig, om ni kan, hvad betyder allt detta? Hvadan detta oväsen midt i den allmänna freden och muntrationen? Hvarifrån denna orkan midt i vindstillan? Har hin Håle farit i preussarne? Den ena dagen rusar man åstad i Afrika och får rifvet skinn, den andra dagen flaxar man fram i Schweiz och — gör likaledes fiasco! Hvad tänker man på? Hvad är detta för bedröfligt berserkaraseri, som kommit på de goda hegelianerna? Är man icke längre nöjd med att hafva sin Schiller und Göthe? Kan man icke längre styra sitt blodiga svärd, kan man icke längre lefva utan sin blanka jernförtjusning? Ar det Fredrik den Andre, som åter börjat spöka i Sans Souci? Eller är det madonna Cliquot? Afvaktom den vidare utvecklingen och gåm icke händelserna i förväg! Vi känna ännu för litet till hela interiören af denna kuriösa Neufchatellerepisod, men om få dagar skola vi säkert veta mera. En sak är endast viss, redan i detta ögonblick. Nemligen det, att visst folk umgås temligen ovarsamt med elden. Hvarför på detta sätt leka med svafvelstickor och revolutionskupper! När illa vill sig, huru lätt kan icke en olycka ske? Man tuttar på i Neufehatel, men vinden blåser åt Baden, åt Frankrike, åt alperna. Så har man en eldsvåda, innan någon vet ordet af! En eldsvåda, som man icke har sprutor nog att släcka; en eldsvåda, som tar stenhusen med trädkojorna, de stora qvarteren med de små! Ju torrare det är, — och året har varit politiskt torrt, det må Gud veta! — ju bättre brinner det .... Man lägge noga märke till att det här, som för det mesta, är rojalisterna? hvilka börjat leken. Det är rojalisterna, som nu för tiden göra revolutionerna, republikanerna sitta beskedligt hemma och skrifva böcker. Det är monarkisterna, som göra buller i verlden, det är hofmännen, som göra propaganda, det är adjutanterna, som spekulera i barrikader; demokraterna göra det icke, men de — slå igen. —