——— — wL— ——ö— Den förstnämnde kom, och så snart han hörde, att fråga var om hästköp, glömde han det spratt, Bob spelat honom, framskafsade sin starke och temligen store fucksponny och erhöll för häst, sadel och betsel 18 pund och 4 shilling. Säsom en hästkännare egnar, synade Bob genast Ponnyn i munnen och yttrade derefter sin tillfredsställelse med honom. När skräddaren kom och jag frågade Bob, hvad slags kläder han ville hafva, svarade han: — Ingenting vidare, sir, än ett par kragstöflor med nysilfversporrar, hjortskinnsbyxor besatta med knappar och en sådan ljusgrå regnrock, som ni har ... Allt det öfriga har jag sjelf. -Rocken och byxorna skall du få, sädane du vill ha dem, du skälmaktige pojke, utbrastjag skrattande; — men hvarifrån skola vi taga kragstöflorna med sporrar? Vi äro ju i en by! — Finnes pengar, finnes det nog stöflor, svarade Bob; — tre hus härifrån bor mr Touton, skomakaren, och han har just sådane stående i fönstret. Vi måste åter skratta åt det fintliga hufvudet, som visste råd för allt, och beställde kläderna, som skräddaren lofvade att hafva färdiga till aftonen af följande dagen. Emellertid föranleddes jag häraf att stanna tvenne nätter hos pastorn, hvilket för min hästs skull ej var mig emot. I Slutligen var afskedsstunden kommen. Bob uppträdde i sina kragstöflor med sporrar och besteg sin häst så ledigt, att förste ridknekten hos H. M. drottningen ej skulle kunnat göra det bättre. Pastorn och Will . . . denne sednare med tårar i ögonen . . följde oss utanför dörren, och beledsaga