Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 september 1856, sida 1

u1yTI THUkseArAAAA Ai AAAAA -— kasom den sjelf tycktes tala till mig med tusen läppar, och jag förstod detta älskliga, underbara, evigt klingande språk . . Således icke underiigt, att Jag hela timmar, utan en tanke för annat, kunde fördjupa mig i detta på skatter så rika haf och sökte tränga allt närmare den källa, som för eviga tider skall förblifva målet för menniskotankens strider, men också för evigt den Sisyphushäll, som aldrig kan bringas upp till bergets spets. Och likasom jag i min ungdom hade lärt att forska i naturen, ville jag såsom man och i synnerhet såsom läkare forska i menniskonaturen, hvilken ju (3 är något annat än verlden i smått, och, likasom denna, har sitt solsken och gina stormar, sitt ljus och sina skuggor, sin vår och sin vinter. Då jag kom i beröring med en främmande person, sökte jag genast lära känna hans själsförmögenheter, böjelser och sträfvanden; jag öfvade mig att sätta mig in i hans ställning, hans förhållanden, att tänka och handla efter hans idser, och genom denna flitigt fortsatta öfning lyckades det mig ofta att uppfatta, hurudan och hvad denna menniska var och huru jag borde förhålla mig till henne. Denna förmaga . . jag tilistår det öppet .. svek mig stundom, ty många menniskor omhölja sig med en så tät slöja ar ogenomtränglighet, att alla försök att genomblicka den misslyckas; men i det hela hade jag dock den glädjen att ega fördelen af denna andliga spekulation på min sida; genom densamma blef jag sjelf förbättrad och vann ofta deras förtroende, med hollka jag så sorgfälligt sysselsatt mig. Men framför allt annat var det mitt älsklingsstudium att med en blick uppfatta menniskans yttre och deraf draga, om icke ett omdöme, så dock en förmodan rörande hennes intellektuella och moraliska egenskaper och beskaffenheten af hennes lynne.