Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 september 1856, sida 1

Den vansinnige srån S:t James. (öfversättning från tyskan.) (Forts. fr. föreg. N:r.) Men huru noga jag ånyo genomgick alla enskiltheter i min plan och derigenom lugnade mitt förstånd med afseende på den slutliga utgången, kände dock mitt sinne ingen lättnad deraf. Jag sic mig försatt i en labyrint af omenskliga passioner, tvungen att handla på egen hand . . och tyngden af den börda, jag pålagt mig . . i min hand hvilade ju flera menniskors framtid .. förenade sig med misströstan om mina egna krafter, för att nedslå mitt mod. Men efter några dagars rörelse och grubblande segrade slutligen min lyckliga natur och egendomliga sinnesriktning. Genom uppfostran och anlag hade jag från min tidigaste ungdom blifvit lidelsefullt tillgifven studiet af naturen och dess tysta skapande krafter. I början svärmare, sedermera iakttagare var jag genom trägna forskningar förtrogen med naturens upplifvande röster; och en gång invigd i dess under, hade jag vant mig vid att njuta de friska flägtarna af dess anda, att söka en förklaring, der denna var möjlig, och att af tacksamhet nedlägga i dess sköte, hvad jag ansag för svårt eller omöjligt att sjelf och ensam bära. Allt, hvarmed naturen omgaf mig, dess träd, dess berg och dalar, dess regn och solsken, dess vindar och ljudlösa, högtidliga tystnad bade för mig öppnat tusen hörselsinnen, li