Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 september 1856, sida 1

hade han endast haft för sig en några timmar lång spatsertur. och icke en resa på flera veckor. Då jag sjelf alltid vakade öfver hans ans och skötsel, tilltalade och smekte honom, såsom jag sett mr Sidney göra, äfvensom aldrig lät honom erfara kraften af mitt välde öfver honom, utan snarare öfverlemnade honom ät nästan hans egen drift, så förstodo vi hvarandra ganska snart, och jag egnade hela min tillgifvenhet ät det ädla djuret, som tycktes vara så gladt och muntert, som jag sjelf blifvit. De tvenne första dagsresorna hade jag inrättat högst beqvämt, jag måste först vänja mig sjelt vid detta sätt att färdas, derför red jag blott tjugo engelska mil, dem Bravour knappt tycktes känna. Men tredje dagen red jag tjugofem mil och den fjerde måste jag påskynda resan ännu mer, för att hinna till mitt nattqvarter hos landtpresten, ät hvilkens undervisning och vård krämaren anförtrott sina söner. Det led framemot middagen sistnämnde dag, då jag anlände till en mera bebodd och genom menniskoverksamheten mera blomstrande trakt, som, bevattnad af små floder, från äldre tider varit Englands folkrikaste och idogaste. Rundt omkring mig såg jag de af rök svärtade skorstenarna på de stora fabriksbyggnaderna, hvilka dag och natt förrätta Bina konstarbeten, aldrig tröttna, aldrig sosva, utan evigt pusta, liksom kände se den möda, det gör dem, att i det allt besegrande menniskosnillets hand underhålla sin oafbrutna verksamhet.