Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 september 1856, sida 2

och hvilken lika som de öÖfriga icke yttrat ett enda ord åt desse herrar, utan endast varit tysta äskådare. 3:o Vid ett stort middagsbord a table ähote bade en gång några al dessa herrar kommit att sitta så, att faten kommo något för sent till dem. I vredesmod reste sig då en af dem och utropade till uppasserskan : Hur s-n kan du ställa så illa till, att maten kommer sist till oss? Detta utrop från en ung löjtnant vid ett bord, der bland de talrika gästerna suto flera genom ålder och samhällsställning vördnadsvärda män och ganska få personer, så unga som herr löjtnanten sjelt, gjorde, trots dennes adelsskap, för tillfället en bögst komisk effekt. Händelsen bevittnades af omkring fyratio bordsgäster. 4:0 Såsom bevis på dessa ridderliga herrars artighet mot damer må anföras: På en af stadens restaurationer. der så mycket folk spisade, att enskilta rum måste för bestämda timmar abonneras, infann sig på sin vanliga timma kl. 2 ett sällskap af en familjefader med fru och barn samt en annan fru med sina barn. Då några af nämde officerare ännu suto qvar, påmindes de höfligt, att timman för deras efterträdare vore slagen, och anmodades att snart lemna rum. Oaktadt damer voro närvarande, tillkännagåfvo dessa artiga kavaljerer med ordalag, som här icke behöfva upprepas, men som för framtida hågkomst äro antecknade, att de alls icke tänkte lemna rum, och afvisade med trots en familj, som alls icke begärde något annat än att få sin rätt. Då värden och värdinnan tillfrågades, svarade de, att de af fruktan för dessa herrars vanliga otidigbeter ej vågade säga något mot dem. Kännande sig underlägsen, måste familjen då och för framtiden rymma fältet. 5:0 Herrarne inom societeten hade en gång en tillställning för damerna, som något sent påtänkt icke hann arrangeras med synnerlig omsorg, men ändock blef mycket animerad, hvarföre ingen dervid gjorde ringaste anmärkning. En vecka senare hade damerna en dylik för herrarne, till hvilken de gjort sig mycket besvär och som i alla afseenden vida öfverträffade den förra. En af de nämnde herrarne, som förra gången varit bland arrangörerna och hvars namn icke är glömdt, fann troligen sin stolthet sårad af att vara öfverträffad, hvadan han företog sig att under aftonen flera gånger, hvarhelst han såg någon af de egentliga värdinnorna i grannskapet, högt utropa: En sådan förb. — suttig tillställning damerna gjort! — )En sådan usel punsch! m. m. oaktadt sanna förhållandet öppet vederlade honom. Ganska många ähörare kunna bevittna detta. 6:o Två särskilta gånger hände sig under badsejouren, att äldre officerare med sina damer råkade ut för följande missöde: Nämnde officerare hade nämligen med sina familjer infunnit sig på ett värdshus för att spisa vid det offentliga bord, der dessa herrar brukade spisa. Ifrågavarande herrar funno det då lämpligt att med uppassorskorna umgås i konversation och åthäfvor på sådant sätt, att nämnde deras förmän med sina damer för framtiden måste afhålla sig derifrån. Den ena af nämnde samilier tvingades till och med att aflägsna sig utan att erhålla någon mat. Händelserna äro upptecknade efter dessa äldre officerares egnag berättelser. Att emeliertid bättre fruntimmer måste fly från sådana herrars grannskap, är mindre underligt, då det kan bevisas, att sjelfva värdshusjungfrurna stundom vägrade att gå in och servera hvad nämnde herrar officerare begärt, emedan, som orden föllo vid ett sådant tillfälle, de äro så rysligt otäcka i munnen. 7:o Det lindrigast sagdt ohöfliga uppförande, en bland de yngre af dessa herrar officerare lär bafva ådagalagt en dag hos en ofrälse familj, dit han för tillfället kommit på visit och der han förut åtnjutit gästfrihet, skulle väl äfven kunna anföras som exempel på deras ridderlighet mot damer, men må, ehuru upptecknadt till minnes, af flera skäl med tystnad förbigås. 8:o Vid en baltillställning i brunnssalongen var militärvakt posterad utanför den illuminerade parkens portar. Då balen lidit ett godt stycke på aftonen, trädde förutnämnde sig så kallande vordonnansofficerare hos H. K. H. kronprinsen ett steg utom den öppna salongsdörren och utropade med verklig patos till bevakningen, så högt hans stämma tillät: Soldater! nu må packet få slippa in. Hr kapten och ordonnansofficeraren tog troligtvis för afgjordt, att bland de utanför stående, icke kunde finnas någon adelsman; men olyckligtvis glömde hr ordonnansofficeraren, att äfven han sjelf först i en framtid kommer att få sin fars död att tacka för, om han någonsin blir lyftad ur detta packets hop. 9:o Vid den förut nämnda damernas tillställning hördes en af dessa fint educerade herrar med en röst, som genljöd i alla salongens hörn, tillropa en af de närvarande med smekordet: Din svinhund!. Utropet kunde omöjligen undgå att höras af största delen bland de omkring tvåhundra närvarande medlemmarne af societeten. 10:o Det tölpaktiga sätt, hvarpå ett af dessa salongslejon uppförde sig på en soir, under det han sittande betraktade en cottillon, som för tillfället dansades, torde åtskilliga bland de närvarande hafva i friskt minne. Händelsen är noggrant antecknad för framtiden. 11:o Att personer med sädane vanor icke alltid kunde så väl förlikas inbördes, torde hvar och en kunna förstå. Ett uppträde på en öppen plats vid badorten, till förlustelse för icke så få åskådare, torde jemte mycket annat vara tillräckligt att vittna derom. Slutligen må nämnas, att långt flere bevis på dessa herrars råhet kunde anföras; men de nämnda må vara nog, helst de framdragna exemplen äro på sådant sätt valde, att den, som erinrar sig dessa mandater, finner de 9 kavaljererna framhållna något hvardera. Allt hvad här är omtaladt kan med ganska många vittnen styrkas, och om dessa herrar officerares namn icke blifvit utsatta, så hafva de derföre att tacka det oförtjenta undseende man har med dem för deras framtids skull. Vid första förfrågan är emellertid