Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 september 1856, sida 2

I från regeln. Vid den ifrågavarande badorten hade nemligen 9 officerare af olika kårer, och om hvilka först nämnas, att dessa herrar nästan uteslutande umgingos med ett par eller tre adliga familjer. att utgöra direktion för nöjena, icke syntes erkänna mot de öfriga nästan för en förtjenst. må sådant sednaste tiden redan länge bott på en landtegendom i grannskapet af Bern. I Aftonbladet förekommer en, utaf en aktad embetsman ingifven, insänd uppsats, rörande vissa obehagliga yttringar af kongl. svensk junkerism vid en af våra badorter. Då äfven H. T. blifvit anmodad att fästa uppmärksamheten vid samma tilldragelser, och då orten der de ägt rum ligger oss temligen nära, återgifva vi A.B:s-insändarens uppsats, hvilkens uppgifter vi utomdess enskilt hört från flera håll bekräftade. Erinras må dock, att det öfversitteri och den råhet i det enskilta umgänget, som här öfverklagas, borde hafva kunnat lätt näpsas på stället, derest de förfördelade personerne icke varit så undfallande, som nu synes varit händelsen. I dylika fall torde nemligen extra-judiciella åtgärder vara de som lämpligast och säkrast leda till målet, åtgärder, som våra herrar junkrar böra så mycket mindre ogilla, som de eljest äro deras ifrigaste försvarare. De skulle ock, efter att sjelfva hafva erfarit samma åtgärders tillämpning, så mycket bättre kunna bedöma deras goda verkan på åstadkommande af tukt och anständighet. Den insända uppsatsen lyder sålunda: Några minnen från en svensk badort. sommaren 1856. Som bekant är, samlas om somrarne vid våra badorter en stor del af den fina eller bildade verlden. Då någon företager sig att anteckna minnen derifrån, borde man således kunna vänta sig, att desamma skulle påminna om den ton, som är rådande i de högre kretsarne, eller åtminstone sådan den igenfinnes i en bildad societet i allmänhet. Låge det i insändarens plan att teckna societetslifvet vid den badort, han under sommaren besökt, så hade han väl tillräckligt många angenäma minnen, som skulle påminna om det fina vettet, det bildade umgänget; men just den oväntade omständigheten, att hafva hos åtskilliga medlemmar af en bildad societet, som alla voro tjenstgörande officerare inom svenska armen, funnit en till det otroliga gränsande råhet och öfversittareton, som på något sätt bör tillrättavisas, har förmått insändaren att gripa till pennan, och de minnen, här komma att antecknas, blifva säledes af en motsatt beskaffenhet. Fordom ansäg man, och det med rätta, att om fin takt, artighet mot damerna och förmåga att föra sig sig an i en bildad societet funnes någonstädes, så vore det framför allt hos vår armes officerare. Insändaren vågar med skäl tro, att detta omdöme ännu är gällande i allmänhet om våra officerare; men förmodligen utgöra de herrar, hvilkas uppförande här kommer att skildras, bedröfliga undantag det må anmärkas, att ingen bar något ofrälse namn, bildat ett kotteri. hvars uppförande nästan dagligen väckte allmän förargelse. Innan vi anföra några exempel härpå, må det Detta lär väl ingen vilja förmena dem; men då de med den makt några af dem olyckligtvis erhållit, att några andra än dessa familjer tillhörde societeten, men fastmer syntes anse all slags ohöflighet med skäl klandras. Vi vilja framdraga några af dessa herrars många bravurer hvar för sig och för ordningens skull numerera dem: 1:o På förslag af personer utom dessa herrars kotteri beslöts en dag vid ett middagsbord, att samtliga badsällskapet skulle företaga en resa åt landet i hövagnar. Sedan dock de väloch högvälborne direktörerne kommit att tänka på, huruledes badsällskapet enligt deras förmening blott bestod af de förutnämnde familjerna, uppfanns följande list: På det ingen skulle anse sig förbigången, hette det, att inbjudningen utfärdades af en bland de nämde familjerna, fastän det var väl bekant, att ungherrarne gemensamt vore de betalande. Sålunda blefvo nästan alla andra uteslutne, och äfven de, från hvilka , förslaget kommit. Ått desse herrar det oaktadt ville gifva tillställningen utseende af att vara allmän för hela sociteten, kan man sluta deraf, att de åt landet medtogo musiken, hvilken derigenom förhindrades att uppfylla sin skyldighet att gifva den vanliga aftonunderhållningen i en trädgård, der den öfriga societeten förgäfves väntade densamma, och hvarföre musiken erhållit sin betalning på förhand, Äfvenledes ansågo de det lämpligt att håna hela den öfriga societeten dermed, att densamma med musiken framför societetslokalen under en halt timmas tid ofsfentligen sammankallades för att bevittna sällskapets affärd. Följden häraf lär äfven visat sig vid de följande offentliga soireerna, der detta kotteri lär hafva fått nästan ensamt disponera societetslokalen. 2:0 På ett offentligt värdshus voro några af nämde herrar en afton sysselsatte att spela biljard. Utan att hafva abonnerat biljardlokalen och väl vetande, att sådant aldrig tilläts, företogo sig då tvenne af dem att utvisa den ene efter den andre af personer, som enligt allmänt bruk voro i biljardrummet närI varande. Den yngre af dessa båda officerare har sedan erkänt sitt fel och derför bedt om förlåtelse, men den äldre lär dertill icke kunnat beqväma sig, hvilket fortsatta öfvermod är så mycket underligare, som denne just icke är någon ung officerare, utan redan avancerat till kapten, och man af honom så mycket mer borde kunna vänta belefvenhet, som han i flere år lärer varit, hvad han sjelf i societetsboken antecknat sig för, ordonnansofficerare hos H. K. H. Kronprinsen. Den anförda händelsen får om möjligt en ännu ledsammare färg, när man får veta, att den ene at de utvisade var en norsk embetsman. hvars namp är till framtida hågkomst antecknadt,