IX. Arsked från S:t James. Hitintills var, såsom läsaren finner, allt moget öfvervägdt och förberedt, och jag väntade nu blott på brefvet, för att, resefärdig såsom jag var, genast sätta mig i rörelse. Jag behöfde emellertid icke vänta länge, ty den gamle sir John — — — i London var, oaktadt sina många göromål och sin sjuklighet, en punktlig och beredvillig man, samt efterkom utan dröjsmål min besynnerliga begäran. Phillipps befann sig redan på väg till södern, och allt var aftaladt mellan mr Sidney och mig, då ungefär en vecka efter den förres afresa ett litet sällskap var samladt vid den stora kägelbanan i parken, för att med detta allmänt omtyckta spel tillbringa en varm, men mulen eftermiddag. Sällskapet bestod af direktören, läkarne, flere tjenstemän, mr Sidney och några af de förståndigaste patienterna. Det var postdag, och mer än en gång besteg jag den närbelägna kullen, för att se, om ej den bekante gule vagnen var i annalkande. Slutligen kom han i sitt vanliga tempo rullande på den breda landsvägen utför backen. Med långsamma steg återvände jag till sällskapet och gaf mr Sidney ett tecken, att posten kommit, och att vi kanske snart ryckt ett steg närmare vårt mål. (Forts.)