Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 september 1856, sida 1

London en ansedd vän, min fars akademiekamrat och älskling, den berömde läkaren Sir John — — —: Innan jag lemnar England, ämnar jag ånyo besöka honom. Till honom skall jag genast skrifva och begära, att han för en föregifven vigtig angelägenhets skull kallar mig till sig, med löfte, att jag Snart kan återvända hit till S:t James. Orsaken till denna besynnerliga begäran lofvar jag att meddela honom mundtligen. Jag är öfvertygad, att han bifaller min begäran. Derefter sätter jag mig i förbindelse med Phillipps; hvad som ej lyckats honom, då han var ensam, skall måhända lyckas genom förenade ansträngningar af tvenne personer, som vilja er väl och med lust och kärlek gripa verket an. Det mål, till hvilket vi skola strätva, är ett dubbelt: försoning med er far och återfinnande af er ... Ellinor! Outsäglig rörelse och glädje bemägtigade sig vid dessa ord Sidneys hjerta; den annars så starke mannen kunde knappt beherrska sina känslor. En tår banade sig väg utför hans kind, och hans läppar rörde sig konvulsiviskt, så att jag fruktade, det öfvermåttet af hans glädje skulle förråda honom. — Ack, sade han med sin milda, välljudande röst, — när skall den tid komma, då jag kan bevisa icke blott med ord, utan med handling, i hvilken oändlig förbindelse jag känner mig stå till er! Ja, ni har återgifvit mitt hjerta dess tro på en god Försyn; ni har bevisat mig, att denna sköna jord ännu bebos af menniskor, som förtjena att njuta dess gåfvor; ni har i stället för en jordisk fader återgifvit mig en himmelsk, och ersatt en förlorad broder med en vän ... och nu vill ni äfven återföra Ellinor i mina armar! Ack, hvarför är jag icke redan herre öfver mig sjelf och mina handlingar, och hvarför hvilar himlen ännu så tung öfver mig, såsom om