111Tk1DRUIICUHIUIII, MY 1147 (1 10( 205 4114144 17 144k: börande den nye patentinnehafvaren deruti erinras om de åligganden, han har att i afs. på patenträttens bibehållande iakttaga. Sker öfverlåtelse till någon utom riket bosatt persyn, åligge honom ställa fullmäktig på sätt i senare mom. af 6 stadgas. 12. Har patent erhållits å uppfinning af enahanda beskaffenhet med förut patenterad, eller af annan person här i riket utöfvad, — eller har patentinnehafvare afgifvit oriktig eller så ofullständig beskrifning å de sätt och medel. som för uppfinningens begagnande skola användas, att tillförlitlig leaninz för bedömande af samma upplinnings verkliga beskaffenhet icke vinnes, — eller har patentinnehafvaren oriktigt uppgifvit sig såsom uppfinnare, — eller finnes en patenterad uppfinning leda till våda i afseende på allmän säkerhet eller helsovård, eller innefatta något mot sedligheten stridande, — då må en hvar, som anser sin rätt vara genom patent förnärmad, samt allmän aklagare. när det all ånnas fördel sådant påkallar. å det utfärdade paten i anställa åtal hos allmän domstol i den ort, hvar. -! patentinnehafvaren eller, om denne är utrikes bonde, hans här befullmäktigade ombud har sitt hemvist; åliggande domstolen, i händelse något af ofvan uppräknade förhållanden pröfvas vara förhanden, förklara, att patentet bör upphäfvas, — i hvilket fall jemväl ett cxemplar al utslaget ofördröjligen bör af domstolen insändas till kommerskollegium, som, efter det utslaget vunnit laga kraft, tillkommer att härmed vidare förfara på sätt i 16 stadgas. 813. Förmenar patentinnehafvare, att annan person, efter patentets meddelande, den patenterade uppfinningen obehörigen utöfvat. må patentinnehafvaren genom stämning emot honom hos den allmänna domstol, hvarunder han lyder, göra sin talan gällande. Kan pafentinnehafvaren styrka, att intrang i hans rätt, på sätt nämndt är, skett, böte den, som honom sålunda förfördelat, första gången från 100 till 200 rår riksmynt och, ifall han flere gånger dermed beträdes, från 200 till 400 rdr samma mynt, och gifve hvarje gång patentinnehafvaren fullt skadestånd. Af böterna tillfalla ena hälften patentinnehafvaren, som ensamt eger så beskaffade mål åtala, och den andra hälften de fattiga i den församling, der den till böter fällde är boende. Dessa böter skola, vid bristande tillgång hos den sakfälde, förvandlas till enkelt fängelse enligt de i lag för sådan förvandling stadgade grunder. 6 14. Skulle, vid handläggning hos domstol af anstäldt åtal för intrång i patenträtt, bsinnas, att uppfinning, hvarå patentet lyder. varit här i riket känd och begagnad innan ansökning derom till kommerskollegium ingafs, eller att patentinnehafvare afgifvit oriktig eller så ofullständig beskrifning å de sätt och medel, som för uppfinningens begagnande skola användas, att tillförlitlig ledning för bedömande af samma uppsinnings verkliga beskaffenbet icke vinnes, -— eller att patentinnehafvaren oriktigt uppgifvit sig såsom uppfinnare, -— vare svaranden från ansvar fri. 8 15. Patenträtt förfaller och förverkas: 1:o om patentinnehafvare underlåtit fullgöra något af hvad i förestående 10:de 8 föreskrifves; 2:0 om, i följd af Atal, som i 12:te här ofvan omförmäles, domstol förklarat patentet böra upphäfvas. 8 16. Fj mindre i de fall, då patenträtt förfallit eller förverkats, än då den tid, för hvilken patentet blifvit meddeladt, tilländalupit, åligger det kommerskollegium att i Postoch Inrikes-Tidningar kungöra. att patentet till kraft och verkan upphört. 17. Der i denna Vår nådiga förordning tid af månader finnes bestämd, hvarinom särskilda åligganden böra fullgöras, skall, vid tillämpningen deraf, hvarje månad till trettio dagar räknas. 18. Denna nådiga förordning skall träda i verkställighet den 1 nästinstundande Oktober, då ock nu gällande författningar i ämnet, nemligen kongl. förordningen af den 135 December 1834 och kongl. kungörelsen at den 30 December 1841 komma att till kraft och verkan förfalla, likväl utan rubbning af den laga kraft, som redan meddelade patenter åkommit, samt med iakttagande deraf att den klandertalan, som, när denna förordning träder i kraft, må vara hos kommerskollegium anmäld, skall pröfvas och afgöras i den ordning hittills gällande författningar föreskrifva. Den punkt, hvari denna förordning väsentligast skiljer sig från den föregående författningen i samma ämne af år 1834, ligger deri, att här patenträtt endast kan förvärfvas af uppfinnaren och icke för införande af i andra länder kända, men här i riket förut ej gjorda uppfinningar i samma väg, hvilket sednare stadgande utgjorde en af de svåraste stötestenar i den gamla lagen, särdeles som innehafvare och utöfvare af en utländsk uppfinning kunde, derest han ej sjelf tagit patent på den tillämpade uppfinningen och ej bevakade när patent på densamma af annan man togs, blifva utsatt för obehaget attrentaf få nedlägga en sedan lång tid bedrifven industri. En ny författning i detta ämne har gåledes varit högt af behofvet påkallad, hvadan ock vid sistl. riksdag motion härom väckteg af Göteborgs representant, hr Björck, åtföljd af ett uppgjordt fullständigt förslag till ny patentlag. Om vi ej misstaga oss ir den nu utkomna författningen i allt hufvudsakligt öfverensstämmande med hr Björcks förslag, och vi se sålunda uti densamma en ny och god frukt af den sednaste riksdagens verksamhet och ett godt steg af den nye sinansministern, hr Gripenstedt, på lagstiftningens bana. Emellertid har Aftonbladet mot den nya lagen gjort en anmärkning, som ej torde böra alldeles förbises, utan fastmer blifva föremål för en förklaring till undvikande af allt missförstånd. Det heter nemligen i 5, att om någon å 33 14i. TT