Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 september 1856, sida 1

detta beslut. Ni har verlden och dess gynnsamma omdöme på er sida, och det sinnes nog oförvitliga domare i England, hvilka med lätthet, ja med nöje skola föra er sak, såväl för ert bästa som till sin egen ära, förutsatt, att ni blifvit förklarad fri från er föregifna sinnessjukdom och kan uppträda såsom viscount af Dunsdale, ej såsom mr Sidney i S:t James. Innan ni likväl öfverlägger om den kortaste vägen till ert mål, ja innan ni tänker på den svåra flykten från S:t James, har ni, enligt min åsigt, ännu ett medel att välja, hvilket gör våldsammare åtgärder mindre nödvändiga. Ert utträde ur dårhuset blefve genom detta medel lagligt, om också icke härvarande tjenstemän betrakta er såsom den olagligt och af villfarelse inspärrade viscounten af Dunsdale, utan såsom den till helsan återställde mr Sidney. — Ha, jag är nyfiken att lära känna detta å ena sidan förträffliga medel; äfven jag . . Jag tillstår det öppet . . . har tänkt på ett sådant yttersta medel, men jag vågar knappt yppa detsamma för er. — Och hvarför icke? — Emedan hela besväret skulle falla på er, om vi använde detta medel; emedan ni ensam kunde beträda denna försoningens väg och rädda mig från våldsamma åtgärder och offentliggörande af hela min hemlighet. — Har ni intet annat skäl till tystnad, sade jag gladt, — så säg genast alltsammans! Jag börjar förstå, att de planer, vi uttänkt, mycket likna hvarandra. Hvad beträffar mintberedvillighet att utföra dem, må ni vara öfvertygad, att jag betraktar saken icke såsom er, utan såsom min egen och alltså icke skyr någon möda eller fara för att vara er till tjenst och nytta. — Bäste vän, emottag min varmaste tacksägelse