Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 september 1856, sida 1

ben vansinnige från S:t James. (Öfversättning från tyskan.) (Forts. fr. föreg. N:r.) — Hvad tänker ni om mig, sir! utbrast mannen. — Tio pund för en sådan obetydlighet! Nej, nej, sir, om jag bevisar någon en tjenst, gör jag det af egen drift och af mina egna skäl, men ej för penningar, ty det är både emot min befattnings pligter och mot mitt samvete. — Nåväl, sade jag och stack sedeln i fickan, — — om ni ej behöfver penuingarne nu, skall jag förvara dem för en räkning . . . Men jag har ännu något att meddela er och hoppas, att ni ej afslår min begåran. — För det mr Sidney? frågade mannen med spänd uppmärksamhet. — Ja... Om jag ej misstager mig, har ni hustru och barn, Chappert? — Ja, Gudi lof, det har jag. — Då mäste det vara smärtsamt för er att förlora ert bröd? — Åh, sir, jag tror ännu ej, att det skall komma så långt. Direktionen skickar icke så hastigt en brukbar person ur tjensten; den har just icke många att välja ibland . . . Men om jag likväl skulle bli afskedad, så välan! jag är längesedan trött vid det eviga pinandet, som här eger rum. — Jag önskar er det bästa, men för den händelse att ni förlorar er tjenst, har jag ett anbud att göra er,