voro genomskurna af vattendrag. Det heter härom i beskrifningen: Belysningen är högst egendomlig. Detta kommer sig deraf, att den med dunster uppfyllda atmosferen icke tillräckligt kan genomträngas af solstrålarne. Bland träden se vi i förgrunden det så kallade fjellträdet med sina ärriga bark, på hvilket redan parasiter eller snyltväxter hafva tagit plats. I midten höja sig trädlika ormbunkar, hvilka numera endast förekomma i få arter och af ringa höjd. Längre fram varseblifver man jätteväxter, som likna skafgräset och äro betäckte med palmliknande kronor. . I en annan tafla visas samma skog igen, men så, att den med sina omkullstörtade växtmassor och den deraf bildade torflika substansen ännu framsticker flera famnar öfver hafvet. De upprörda vågorna hota att snart kullstörta äfven de sista qvarlefvorna och öfvertäcka dem, såsom de förut fallna, med sand och dy. Af dessa växtmassor uppstodo torflagren. Småningom sjönko de omkullstörtade växterna under vattnets niveau, och tryckningen af de på hvarandra liggande massorna verkade så starkt på underlaget, att genom gäsningen en hög värmegrad utvecklades, hvilken förmodligen bidragit mest till förkolningen. I jordens djup återfinnas de nu såsom de så nyttiga och allmänt kända stenkol. På stenkolsformationen följer kopparskifferbildningen. De hufvudsakligaste beståndsdelarna äro kopparskiffer, orsten, gips och något stensalt. Dessa lager äro rika på nyttiga mineralier, isynnerhet på kopparmalm. De försteningar man äger från denna tid äro hufvudsakligen af fiskar. Närkvärdigt är hos fiskarne från urverldsperioden, att de hafva taggiga fjell, medan nutidens fiskar äro rundfjelliga. (Från denna period visas: en Platysomus gibbosus, som till skapnaden har likhet med en flundra; en Pålaconiscus, hvaraf man ofta finner exemplar i kopparskiffer, samt förstorade fjell af de afbildade fiskarne.) Ehuru ännu mycket upphettad, var atmosferen dock redan betydligt renare, så att en värmeälskande varelse redan kunde bada sig i solens strålar. Första ledet i denna formation är Triasperioden, så kallad för de tre strängt åtskilda lagren. Det nedersta är brokig sandsten, det mellersta musselkalk och det öfversta keupersandsten. Alla tre lagren har man också kallat saltberg. (Härifrån förevisas följande försteningar: Ett stycke brokig sandsten, hvari man ser spår efter en salamandern liknande jätteödla; en Encrenit eller sjölilja. Detta djur utmärker sig genom de i leder afdelte, ända till 12 fot växande stjelkarna; ft en tand af en amflbic, som på grund af den labyrintiska teckningen i tandens genomskärning kallas Labyrinthodon, samt en ofta förekommande mussla, kallad Lima striata, mycket förstorad. För att vinna en ännu tydligare föreställning om det egendomliga af denna period, förevisas här två ideella landskap, af hvilka det första åskådliggör vegetationen i musselkalklagren. Den ringa landmassa, som höjt sig ur ur-oceanen, har åter blifvit ett byte för de stormande elementerne. Endast små Öar finnas såsom vittnen och qvarlefvor af en försvunnen tid. Ögat öfverskådar det svallande hafvet, hvars tröstlösa öken endast är upplifvad af ett antal af hafsvarelser, hvaraf dessa musselkalklager hafva bildat sig. Man ser här många musslor eller konchylier betäcka landet. Ett sällsynt krokodilen liknande djur, den öfver 20 fot långa Notosaurus giganteus, kryper upp på en trädstam, som jemte många andra af stormen blifvit hitförd ifrån ett närliggande fastland. Den andra bilden föreställer vegetationen i Keuperlagret. De släta strändera af en stor insjö utbreda sig för oss, nu ödsliga sandslätter, på hvilka en gång i forntiden ett temligen ymnigt växtlif herrskade. I synnerhet utmärka sig jättelika Calamites eller skafgräset, som numera blott finnes uti små arter och begagnas af trädarbetare. I hafvet lefva redan de mest olikartade vattendjur, på landet amfibiearter, af hvilka några här förevisas i ideelt förfullständigade afbildningar: en Chirosaurus eller salamanderlik jätteödla, hvaraf man redan förut sett fotspåren i försteningen; en Labyrinthodon, så kallad för den egendomliga tandbildningen. Djuret har haft mycken likhet med en ofantligt stor, med ett fjellpantsar betäckt groda, hvarföre man räknar detsamma till fornverldens Batrachier eller grodlika amfibier. Efter Triasformationen bildades de långt utbredda och mäktiga Olithbergen (Jurabergen). Intill denna tid var Tyskland ännu en samling af en mängd särskilta öar. De högsta af dessa öar voro t. ex. det nuvarande Rhenlandet, Harzbergen, Riesengebirge m. fl., hvilka genom jurabildningen erhöllo mera sammanhang, så att derigenom det fasta landet bildades. Fällningen består hufvudsakligen af lerkalk och mergelaktiga substanser. Af den sistnämnda får man den för vetenskap och konst högst värdefulla litografiska stenen. (l kalkoch mergel-lagren finner man ofta skeletter af jättestora ödlor, af hvilka här förevisas några afbildningar, såsom skeletter af en Ichtyosaurus el