Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 september 1856, sida 1

— Tala, sir! Jag hör. — För det fall att ni förlorar er tjenst och ej är sinnad att inträda i en annan, har jag i mina händer en anvisning på en notarie i London, hvilken anvisning iag skall öfverlemna åt er, så snart ni skiljt er från detta hus. Skulle jag dock lemna inrättningen förr än ni, erhåller ni anvisningen vid min afresa. Men för den händelse att ni är sinnad inträda i en annan tjenst, har jag äfven i uppdrag att föreslå er en sådan, om vissa omständigheter förändras . . . och de skola förändras. — Håll, sir! Syftar ni på mr Sidney, den vansinnige i S.t James? — Fråga ej, ty jag får ej besvara er fråga! — Godt, godt, sir, jag förstår! Men om ni sjelf icke vill tala, så tillåter ni väl dock, att jag yttrar en anmärkning om denne ... denne ovanlige her— Och den vore? inföll jag med en nyfikenhet, som var desto större, som mannen, hvilken framkastade dessa ord, tycktes genomforska mig med en ovanligt intelligent blick. Denne fortfor: — Ni skall kanske skratta deråt, att jag i denna punkt vill ha min egen mening ... Men det skadar icke; jag har ändå min mening, likasom herrar läkare ha sin. — Nåväl? Ni gör mig nyfiken. — Nå, rent ut sagdt, tror ni allvarsamt, sir, att den man, som kallas den vansinnige i S:t James, likasom om han vore den ende förryckte här på stället, tror ni verkligen, att han är vansinnig? Jag betraktade Chappert med en viss förundran. Han framställde sin fråga med det godmodigaste och naturligaste utseende. — Ja, fortfor han, — ni undrar väl öfver mina