Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 september 1856, sida 2

bart ogenomträngliga hemligheter; att menniskan en gång skulle förmå lära känna och uppteckna en tids historia. som ligger millioner år före skapandet af dess eget slägte? Hvem skulle trott, att vi till och med äro i besittning af archiver öfver den tid, som föregått all historisk kännedom och hvilka äro tillförlitligare och talrikare än allt hvad menniskoslägtets historia kan uppvisa; att intyg och dokumenter finnas, hvilka naturen sjeli i het? Först nutiden har dechiffrerat hemligheten att under en lång tidrymd storartade jordI välfningar föregått tiden för menniskans skapelse, af hvilka hvarje sådan förändrat jorI den och frambragt nya varelser, hvilka icke förut funnos och hvilka åter, vid en ny omvälfning, förgåtts. I dessa archiver finnas relser: vi kunna till och med se huru de äldsta tecknen utbildats, ifrån de nedersta stegen till de mera fulländade: huru jordklotet i dess tidigaste perioder var ett öde chaos, utan all vegetation; huru vexterna sedan uppkommo ur stenbäddarne, djuren ur vexterna; huru efter de första djur, hvilka I knappast kunde åtskiljas från reptilier, ännu sednare fåglar och sist däggdjuren utvecklades. I dessa archiver erhålla vi lösningen af de perioder, i hvilka de olika bergsträckorna upplyftats: vi upptäcka i dem att på många ställen förr varit hafsbotten, hvarest nu stora städer blomstra. — la andra vetenskaper. — Den är nyckeln till all naturvetenskap och afgör i sista instansen öfver alla dess problemer: den lemnar oss tillträde till naturens innersta helgedom: den visar oss dennas bårjande verksamhet: varelser först bildats, hvilka äro helt olika de nu befintliga och mestadels ytterst kolossala, huru naturen sedan, under beständigt framåtskridande och förädlande. med menniskans skapande lagt sista slutstenen af sin skapande förmåga (om den sista? hvem kan peka och förutsäga de förändringar, som jordytan i en kommande tid ännu måste underI gå. — Den lemnar äfven så fritt spelrum åt sfantasien, att icke något diktarsnille kan flyga högre, då den visar oss en verld, som är så fullkomligt olika vår närvarande, en jord, som icke kände någon vinter, der palmer växte i Tyskland och jätte-elefanter genomströfvade dess skogar, samt dessförinnan en så storartad, nu exempellös vegetationens yppighet, att den frambragte trädlika ormbunkar och skafgräs, medan jordens dåvarande enda invånare utgjorde underbarare och gräsligare djur än någonsin någon sago-berättare uppfunnit, djur, hvilka i sig förenade delphinens tryne, krokodilens tänder och hufvud samt hvalfsiskens fenor, med en buksavitet af 30 fot och ögonglober större än ett menniskohufvud: flygande ormar (fåglarnes föregångare) hvilka genom skapnad och storlek för oss förverkliga folksagorna om flygande drakar. -Vi vandra på denna urverldens ruiner, på stoftet af det, som en gång varit: hvarje sten, hvarje sandkorn vid våra fötter är det talande och trovärdiga vittnet om en förgången verld och stora naturhändelser. Huru få äro likväl de, som förstå dessa klippornas och stenarnes språk! Geologien är en fullkomligt ny vetenskap: men ingen vetenskap har gjort så stora framsteg inom en så kort tidrymd, ingen har tillkämpat sig så lysande segrar öfver vantron och vidskepelsen. Menniskoslägtets historia går med säkerhet något öfver 2,000 år tillbaka, men hvad är detta i jemförelse med jordens ålder? Och likväl har det lyckats att dechiffrera urverldens archiver och att ur den oändliga rikedomen at deri förvarade organismer med mycken säkerhet åskådliggöra de efter hvarandra följande talrika, från hvarandra skiljda jordens olika cpoker i allmänhet samt vextoch djurverldens isynnerhet, hvilkens ålder går så långt tillbaka, att menniskoslägtets historia deri försvinner som intet, och att tusende gånger så många år, som vi äro vana att gitva denna, skulle betyda intet för att blott approximativt angifva jordens ålder. Till denna kännedom ledas vi af de stenlager, hvilka finnas utbredda öfver hela jorden: till denna kännedom ledas vi ock af de i stenlagren inbäddade, förstenade fornverldens djur och vexter, och högst lärorik är deras följdgång. För bättre öfversigts skull indelar man jordens skapelse i 3 perioder: YVörsta — Skapelse-perioden räcker från det gasformiga klotets stelnande till organismernas första uppträdande på jordytan. Denna period innefattar bildningen af den smältheta sten och jord nedskrifvit öfver sin verksamOm ock den vetenskap, hvilken vi hafva : att tacka för alla dessa kunskaper, är det menskliga snillets sistfödda dotter, så har den dock redan så mäktigt ingripit i lifvet och lemnat så vigtiga resultater och upptäckter, att den täflar om företrädet med alden visar oss huru de lägsta och enklaste svara ja härpå?): den kan till och med påaf dessa dokumenter, hvarigenom vi erfarit, förvarade mångtusende af nu försvunna va