Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 september 1856, sida 2

tydligt en dörr öppnas ochitillslutas ... derefter åter en ... och så flera. — Hvad tänker ni härom? frågade m:r Sidney, sedan han med spänd uppmärksamhet lyssnat till dessa olika ljud. — Jag befarar högligen, mylord, att något förefallit, som har afseende på er. .. — Jag tror det ännu icke, svarade ham och tömde det första glaset af det vin, som jag framsatt för honom. — Gå för säkerhetens skull in i kammaren, sade jag; — jag vill öppna dörren och se hvarom fråga är. Han följde genast mitt råd. Det blef småningom allt ljusare. . . Jag lyssnade ännu en gång vid dörren, innan jag öppnade den; flera personer gingo med skyndsamma steg uppoch nedför trapporna... alla tycktes hafva mycket brådtom. i Den misstanka, jag genast fattat, blef allt starkare. Jag uppläste dörren långsamt, öppnade den på glänt och stack ut hufvudet, för att möjligtvis uppsnappa något upplysande ord. I samma ögonblick for jag ofrivilligt tillbaka, ty öfverläkaren passerade just nu förbi min dörr. Lyckligtvis var han redan förbi och kunde ej hafva bemärkt min oförsigtiga rörelse, men han hörde det buller, jag gjorde med dörren, och vände sig om. Jag återvann hastigt min själsnärvaro och gick honom till mötes i korridoren. Han stod framför mig och tycktes betrakta mig med någon förvåning. — Hvad är på färde, sir? frågade jag. — Jag hör så tidigt en ovanlig rörelse... — För fan! Vet ni icke det ännu? Han, han är borta, vår vansinnige, m:r Sidney... den gode, förståndige m:r Sidney...