dag, som d. 25 Aug. gafs garderna i Surreyträdgården uti London. Lord-mayorn stod i spetsen för tillställningen. Klockan 2 e. m. inryckte bataljonsvis i den med militäriska troföer rikt dekorerade stora musiksalen i nämnde etablissement cirka 2000 väderbitna, skäggiga krigare, smyckade med Krim-medaljen och mången af dem äfven med hederslegionens röda band. Från läktarne och balkongerna vajade engelska, franska, turkiska och sardinska fanor, och i alla riktningar möttes ögat af kransar och guirlander af löf och blommor. Framför första läktaren var uppstäld en rad sköldar, på hvilka stodo att läsa namnen på utmärktare officerare i de allierade härarne. En hvit vapensköld bakom ordförandens stol bar namnet Florence Nightingale, under det till venster stod skrifvet Redan och till höger Malakow. IIögsätet intogs af sergeant Edwards, som gör anspråk på den äran att vara den äldste soldat — d. v. s. icke-officer — i brittiska armeen, före kriget varit kronprinsens lärare i exercis och under fälttåget afslagit en honom erbjuden officers-fullmakt. Detta oaktadt är han ännu en temligen ung man, ehuru han burit uniformen i 21 år. Vid hans sida suto tvenne stabssergeanter, stora, starkt bygda karlar med solbrända ansigten och skägg, i hvilka fogelbon godt kunnat rymmas. Efter måltiden följde de öfliga skålarne för drottningen, konungahuset o. s. v., alla föreslagna af sergeant Edwards. Den tredje i ordningen, en skål för armens öfverbefälhafvare, hertigen af Cambridge, utbragtes i särdeles kraftiga, originella ordalag, hvilka en tidning påstår erinra om den framlidne hertigens af Wellington sätt att hålla tal. Den sista skålen var för lord-mayorn, åt hvilken i dess egenskap af sestkomitöens föreståndare inrymts en loge till höger om bordet. För en sådan dag som denna, yttrade Edwards bland annat, ville han gerna göra hela fälttåget om igen. Lord-mayorn svarar med mycken takt, påminte soldaterne, att de nu i freden genom ett strängt iakttagande af landets lagar måste utmärka sig lika mycket som hittills genom tapperhet på slagtfältet, och föreslog slutligen en skål för den ordförande sergeanten, som, derför tackande, mycket riktigt anmärkte, att det var första gången som en lord-mayor proponerat en skål för en underofficer. FRANKRIKE. Departementalrådens möten öppnades d. 23 förra månaden. Såsom redan förutsagts voro de påtänkta förändringarne i tulltarifen en bland de första frågor som kommer under behandling. En annan fråga, hvarmed de äfven mycket sysselsatt sig, är tiggeriet, hvars afskaffande säges ligga kejsaren särdeles om bjertat. 7. des Debats säger, att de utlåtelser som förekommit i tullfrågan olyckligtvis äro mycket afvikande från hvarandra. I korrespondenser från Paris till flera tyska tidningar heter det imellertid, att den största delen af råden, såsom man väntat, uttalat sig emot prohibitiv-systemet, och att regeringen derför har i sinnet att i lagstift. församlingens nästa session ånyo väcka proposition om förbudens försvinnande ur tulltaxan. Den process, som regeringen ämnade anställa emot de tidningar, till hvilka pariserstudenterna adresserat sin adress om de italienska förhållandena, och hvilkas redaktioner vägrade yppa underskrifvarnes namn, har blifvit inställd, sedan de studenter, som underskrifvit adressen, sjelfve angifvit sig hos regeringen. Det belopp, som inkommit till finansdepartementet genom samlingarne för de öfversvämmade, utgör nu 10,110,515 francs. Men :t häri är icke inbegripet det mycket betydliga belopp, som inkommit till komitten i Lyon och icke heller de summor, som andra lokala komitter emottagit, eller de som samlats i kyrkorna och af biskoparne. SPANIEN. De för O0 Donnellska kabinettet vunna korrespondenter påstå att dekretet om nationalgardets upplösning vunnit allmänt bifall hos de olika partierna, ja hos sjelfva progressisterna. De påstå äfven, och det för minst tjugonde gången, att det bästa förhållande råder emellan kabinettets medlemmar och hofvet. Båda dessa uppgifter äro högligen att betvifla. Åtminstone svär det bra mycket emot den första, att progressisternas organer inom pressen offentliggjort dekretet med den förklaring, att det icke är dem tillåtet att underkasta det en af regeringens politik oberoende kritik, hvarför de föredraga att tiga. Denna tvungna tystnad synes bäst intyga, huru förhatligt dekretet är progressisterna. LIndep. belyes Madriderkorrespondent skrifver äfven under d. 24 f. m., att progressisterna ett par dagar före dekretets utfärdande, alldenstund deras förre leda