118 mil kortare än öfver Sörby och 3 mil kortare än öfver Fogelvik. Väglängderna äro uppgifna så noga som de kunnat uttagas på topografiska korpsens karta öfver Skaraborgs län. Linköping den 24 Augusti 1356. Gust. De bicer. — I Jönköpingsbladet läses: Val-intriger. Man har för oss med anspråk på tillförlitlighet samt till och med under åtagande af bevisning uppgifvit, att inom ett distrikt icke långt härifrån bedrifvits till sin halt lika klandervärda som till resultatet löjliga intriger vid de nyligen hållna riksdagsmanna-valen. Det heter nemligen, att vissa kandidater bland allmogen varit särdeles angelägna om att blifva valda och i sådant hänseende utvecklat en eljest sällspord frikostighet. Man nämner till och med den summa, en kandidat i bemälde afsigt förärat en af elektorerna. Men oturen ville att samma elektor sjelf var spekulant på det höga förtroende-uppdraget och använde derföre i sin ordning samma summa till sin egen förmån med den framgång att han verkligen blef vald. Sedermera skall han hafva helt öppet inför flere personer yttrat sin tvekan, huruvida han borde återställa den ifrågavarande summan eller ej, men stannat;i det beslut att icke bry sig derom. — IIvad och huru mycket som häraf är sannt veta vi ej med säkerhet, endast det, att förhållandet på här omförmälda sätt temligen ogeneradt omtalas man och man emellan. Deremot förljudes icke, att dessa bearbetningar stått under något slags främmande inflytelse: man har väl således endast inbördes kämpat för äran. — I Westmanlands läns tidning läsas bland annat följande begrundansvärda ord: Vi angåfvo i en föregående artikel national-representationens afgörande inflytande på minister-tillsättningen eller med andra ord regeringens sammansättning af politiska män valda ur dennas majoritet, såsom en grundsats praktiserad i alla sannt konstitutionella stater och oåtskiljelig från ett sådant samhällsskick, hvilket utan densamma är föga annat än ett maskeradt envälde; och så förhåller det sig äfven. Hade det nu varit allvar med att begynna ett annat styrelse-system, hvad hade varit naturligare, än att vänta med ministår-förändringen tills Riksens Ständer hunnit sammankomma, och verkställa den i samråd med dem? Vi vilja icke säga, att den metod, som nu blifvit följd, står i strid med våra grundlagar, vi påstå blott, att den är rakt stridande mot god konstitutionell ordning, sed och takt. Ett annat korollarium af de konstitutionella samhällsgrundsatserna är, att regeringspersonalen bör bestå af politiska män, af statsmän kända af nationen och icke blott af embetsoch tjenstemän; — sådana kunna vara goda nog i despotiska stater, der regenten är den ende statsmannen. Det närvarande tillsättningssättet placerar på taburetterna män, som utan tvifvel äro slängda i embetsmanna-routinen, men hvilka i politiskt hänseende äro fullkomligt obskura, — okända för hvar man, utom möjligen för den allenastyrande viljan. Så har äfven denna gång skett. Att sådana män icke kunna påräkna nationens förtroende, hvilket dock är det vigtigaste, måste anses högst naturligt, ty de måste först förtjena det: men detta bör vara undangjordt förut genom deras verksamhet inom den representativa församlingen, eljest är deras ställning osjelfständig och osäker. Slutligen, i fall man velat på ett afgörande sätt förändra sin yttre politik, så tyckes det varit nödvändigt, att till utrikesminister välja en man, fullkomligt främmande för de gamla Bernadottska traditionerna, hvilka på ett så onaturligt sätt sammanlänkat våra intressen med Rysslands; man säges i stället ämna välja hr Lagerheim, under hvars ögon den fatala konventionen med Danmark blifvit afslutad, som under inflytelsen af dessa traditioner gjort sin diplomatiska uppfostran, och som för resten säges vara en beskedlig karl, kunnig i det diplomatiska skrifveriet och franska språket, men ingalunda någon statsman med kunskaper och blick. Med ett ord, hvarthän vi vända oss, så motsägas de föregifna konstitutionella och fosterländska tendenserna af sjelfva fakta, och vi se ingen annan råd att åstadkomma en förbättring, än genom en allvarlig anmälan mot regeringen, så nykläckt den är, efter 107 8, i förening med en bestämd hållning inom statsutskottet. Vår mening är, att regeringspersonalen bör förändras, emedan den icke är på sannt konstitutionelt sätt tillkommen; men detta bör ingalunda hindra ständerna att mottaga och understödja de dugliga reformförslag, som möjligen kunna utgå från densamma sådan den är. Telegrafdepescher. Z I bv Tr TYS AN 1 3 A