Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 september 1856, sida 1

(9.662) U ä 22422 r BARR C Den 4 September. I Tidningen Upsala? förekommer en uppsats, kallad Hufvudstadens Landsortspress, deri man bland annat läser följande klassiska utgjutelse: Landsortspressen har alltför länge tolererat och alltför lamt behandlat denne publicistiske Judas (härmed menas — Aftonbladet), som stryker omkring på oppositionens mark blott för att åtkomma publikens kassor. Triumviratet Lallerstedt, Svedbom och Sohlman hafva på ett förvånande sätt lyckats ådagalägga sitt gränslösa armod på både vilja och förmåga att föra nationens talan: ett gränslöst öfversitteri och frenetiskt hat mot all verklig opposition; det fegaste undseende för oberättigade intressen, gällde det än rikets vigtigaste angelägenheter, såsom jernvägarne, hvarom den icke vågat yttra ett enda ord: den smaklösaste fallenhet för utländskt korrespondentsnack, som fyller spalterna och uttränger alla fosterländska ämnen: en tyst beundran för allenastyrelsen och dess vidunderliga politik: en fullständig likgiltighet för grundlagens helgd och konstitutionalitetens utveckling: komplett tafatthet i diskussion och polemik emot politiska motståndare: ett sällspordt anlag för de gemenaste infamier och anslag, såsom när den redlige Bergstedt utstöttes ur redaktionen, blott för att kamarillans hejdukar så ville hafva det i allenastyrelsens intresse: en högst notorisk benägenhet för lögner och vrängningar, när det stora intelligenta armodet esomoftast tinner sig i trångmål: en brist på sosterlandskånsla, kunskaper, talang, moralitet och sje:fständighet, parad med sniket penningebegir, tafatt karakterslöshet. feghet, servilitet och lumpna koketteri-intressen — hvilket allt betagit allmänheten hoppet om förbättring och på det ögonskenligaste ådagalägger, att bladet under riksdagen icke skall verka i oppositionell rigtning, utan såsom hela tiden snarare emot än för oppositionen. Det vill ej mycken skarpsynthet till, för att finna, att den uppsats, deri dessa ord förekomma, hvilken Upsala adopterat såsom sin egen, flutit ur den bekante oförliknelige korrespondentens penna, och utgör en liten vänskapsutgjutelse för A.-B:s nuvarande red:n, till gengäld för gamla personliga oförrätter. Saken kan sålunda för enhvar som närmare känner till densamma, ej betraktas annorlunda, än såsom en rent personlig tvist, saknande allt allmännare intresse, men den erhåller dock ett sådant för den stora mängden, som ej känner att de anfall, som här rigtas emot Aftonbladet, hafva ett sådant motiv. En och annan torde sålunda möjligen börja fundera på huru det kan hänga ihop med Aftonbladet, hvarpå man kan göra de mest besynnerliga anspråk, och måhända äfven börja misstinka, att Aftonbladet är på afvägar. IIör man så samma tanke idkeligen upprepas, och detta från flera håll, så kan misstanken snart öfvergå till verkligt misstroende. Dermed har man då vunnit, att en söndring inträdt inom det liberala partiet, som ovillkorligen måste försvaga det söndrade partiets krafter. Det olyckliga Polens historia, hvarom särskilt Fryxells sednaste häfte erinrar, visar i sorgliga drag hvarthän det leder, då partier i ett samhälle bekämpa hvarandra och kämpa inbördes inom sig, såsom mot siendtliga makter. Det parti, som i Sverge ifrat för ett politiskt och socialt framåtskridande, har hittills varit temligen enigt och har derföre ock gjort sina meningar och sitt inflytande så gällande, att ; i närvarande stund hela den tänkande delen af svenska folket — med undantag af vissa privilegierade klasser och korporationer — kan anses tillhöra detta parti. Nu är väl sannt, att partier som bekämpa en gemensam fiende äro vanligen enige. men hafva de väl segrat, komma snart deras egna tvister i dagen. Detta hör på sätt och vis till tingens nödvändiga ordning, men det är för tidigt för det liberala partiet att börja sådana tvister inom sig, emedan det ännu återstår mycket innan segern är vunnen, hvilket icke sker FVT TENOR ARMIN OM DFT UR MRI INR 2 —