Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 september 1856, sida 3

En diktens son alltså, en af de höga, De ädla väsen, som med siaröga Likt örnen skåda på vår läga jord, Och fröjda oss med snillets vigda ord ... Men ej Stagnelius fick en dylik gärd, Ej Frithiofs-sångarn, firad af en verld; Ej han, hvars dikt var liksom himlen ren. Den milde, ljufve, älsklige Franzen, Och ej Wallin, som invid II errans altar Slog, rörd af ljusets ljus, sin helga psaltar, Ej Atterbom, Vitalis och Nikander, — IIvad har han diktat, säg mig det, den Ander? Han är ej skald!