Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 september 1856, sida 1

Här gjorde berättaren åter ett kort uppehåll och suckade djupt. Jag vågade ej afbryta honom, ty jag var i yttersta spänning för det kommande och ville icke heller beröfva honom en minut af hans tid, emedan det ej kunde vara långt till morgongryningen. Han fortfor: — Låt mig hastigt glida öfver slutet af min sorgliga historia. Morgonen nalkas, och jag kan blott med ansträngning öfverlemna mig åt minnet af det, som ännu återstår att berätta. Två (engelska) mil från skogvaktarestugan stod h på toppen af en med löfträd bevuxen kulle ett skogskapell, som, ännu temligen väl bibehållet, var qvar efter ett gammalt kloster, hvars ruiner lågo i grannskapet och för sin arkitektoniska skönhet ofta besöktes. En gammal kyrkoväktare hade uppslagit sin boning tätt bredvid, och det var han, som bevakade den lilla helgedomen, höll den i ordning och visade den för resande, som kommo från nära och fjerran. Matt belyst af aftensolen stod den åldriga byggningen fridfull och vänlig på den öfver nesden blic