Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 september 1856, sida 1

prydnad han äger i denne son; kanske känner han honom icke alldeles ... men jag skall tala... och tala i sir Mortimers högst egna närvaro. Jag skall taga i anspråk det skydd, han såsom kristen är skyldig mitt kall och såsom godsherre min ställning, och fordra upprättelse för den nedriga kränkning, som vederfarits mig — Men hvem är ert vittne, Graham, frågade jag, — och hvem kan bevisa, att händelsen verkligen förefallit? Hoppas icke förmycket! Gerningsmannen sjelf skall icke bekänna. — Ni, ni, Percy, är mitt vittne... Ha, jag skall och vill öppna hans ögon för sina söner, atthan rätt må lära känsa dem, och om det ännu glimmar en gnista af gudomlig och mensklig känsla i hans kalla bröst, skall jag blåsa den upp till en klar låga... Afven jag vill en gång vara segrare... ni känner mig icke, Percy! — Handla efter er insigt och er vilja, Graham, län tillät mig under tiden göra hvad jag anser vara äst. Lågande af ädel harm och med fast beslut att taga ett djerft steg, gick pastorn att kläda sig i sin embetsskrud, för att gifva sitt förehafvande en högtidlighet, som skulle göra detsamma ännu eftertryckligare. En stilla, men fast karakter, sådan som hans, är alltid beslutsam, när den måste handla. Emellertid skickade jag gamle Bob med en pony till Phillips och lät säga honom, att han genast skall anskaffa en beqväm resvagn med fyra hästar och i skogskojan alakta vidare ordres. Så snart jag affärdat Bob, inkom pastorn klädd i sin presterliga skrud. — Det är ännu för bittida att göra ett besök på slottet, sade jag till honom; — ni blir ej insläppt.