Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 augusti 1856, sida 2

sta klasserna skulle undervisningen vara gemensam. Den lärda och reala undervisnings-linien skulle från tredje klassen följas åt, jemnlöpande i samma skola. De två nedersta klasserna skulle helst hafva klasslärare. on för hvarje, så väl i högre, som lägre skolan, dock med frihet att antaga ämpes-lärare. Med tredje klassen börjar såsom regel undervisningen al ämnes-lärare (ambulatoriska läs-ordningen). Intagnings-äldern: nio år. I första klassen begynner svenskan. I andra: franSsSyskan. I tredje: latin och tyska på den lärda linien, och blott tyska, på den reala. I fjerde: grekiska på den lärda, engelska på den reala. På den lärda linien kan man bestämma sig för det ena af de båda språken, fransyskan eller tyskan, med uteslutande af det andra. Engelskan är frivillig på båda linierna; läses å lärda linien först i de högre klasserna. Då något språk uteslutes, användes den härigenom besparade lärotiden till undervisning i andra språk eller ämnen. föreskrift om ett eller flera lärorum från n uppåt finnes icke; får således bero af nas skön. Samma tillåtelse till begagnande af nya elementar-skolans lärosätt, som medgafs i 1849 års förordning, fortfur. Ingen får afgå till universitetet utan afgångsexamen från läroverket. De, som er lit enskild undervisning, skola undergå afgäang amen vid hvilket offentligt läroverk som helst; dock kunna äfven enskilda läroanstalter af K. M. erhålla afgångsexamensrätt. Frågan om student-examen vid universitetet, såsom icke tillhörande skollagen, lärer icke vara ännu afgjord, utan bero på skildt beslut. Vid universiteten lärer man, anmärker Sv. Tidn., ifrigt önska dess afskaffande, liksom vid många skolor, emedan den anses i dem underhålla en mera feberartad än frisk sinnesrörelse. Sv. Tidn. tillägger: Såsom man af det ofvanstående ser, är af de nya skolåsigterna så mycket och väsendtligt antaget att det fordrar tacksamt erkännande, och särskildt af föredragandens fördomsfrihet. Fransyskan, såsom begynnande spräkämne, är en ny tanke, som troligen icke skall behaga åtskilliga skolmän. Vid skolan å Barnängen var den likväl antagen. . — Sistl. Söndag invigdes i Christiania den nya katolska kyrkan (St. Olafs kyrka kallad). Invigningen förrättades af dr. Studach, H. M. Drottningens bigtfader, assisterad af tvenne katolska prester. Efter invigningstalet, som behandlade evangeliet om tullnären Zachaeus, uppgaf dr. Studach såsom skäl för kyrkans namn, att II. M. Drottningen, som på mödernesidan härstammade från konung Olaf Haraldson, visat serdeles intresse för denna kyrkas byggande, samt att konung Olaf blef martyr för den lära, som skall förkunnas i detta tempel. — Invigningen försiggick naturligtvis med all den prakt och högtidlighet, som tillhör den katolska ritus och som förhållandena på platsen kunde medgifva. Kalliwodas stora messa sjöngs utaf en talrik kör af herrar och damer, anförde af kapellmästaren Sperati, med ackompagnement af fullständig orkester och orgel. Messan och texten till sångerna voro på latin. — Kyrkan, uppförd i ren götisk stil, efter ritning af arkitekten Schirmer, är smakfull, rymlig och ljus. Den är byggd af mursten, med sockel och ornamenter af granit. I det inre åtskiljas sidoskeppen från hufvudskeppet genom sex granitpelare, hvilka uppbära det hvälfda taket. På hvardera sidan af ingången till koret är anbragt en oljmålning: den ena (en kopia efter Rafaöl) föreställer Madonnan med Christusbarnet och är en gåfva till kyrkan af H. M. Drottningen; den andra framställer Christi himmelsfärd. Under den förstnämnda målningen är uppfördt ett mindre altare, ett vackert arbete af polerad granit. Från Rom väntas en altartafla, enligt hvad det tros såsom gåfva af påfven. Telegrafdepescher.