fiskarn att han mycket lätt hade kunnat ge tillbaka, om han haft qvar den åtta-skilling i silfver som, förvarad i en tenn-dosa, nyss på sjön fallit ur hans ficka i hafvet. — Efter något dividerande i torskhögen, föllo fiskarns ögon på en torsk af misstänkt utseende. Den var nemligen ovanligt bukig och liksom kantig. Utan barmhertighet sätter han en knif i fiskens buk och framtager derur . . .. sin tenn-dosa, som hade vidpass 33 tums längd, 2 tums bredd och i tums tjocklek, och mycket riktigt inneslutande den omtalade åtta-skillingen — samma dosa och penning, som fiskarn då nyss på 12 å 14 famnars djupt vatten förlorat. Liqviden kunde nu utan svårighet uppgöras och den så underbart återfunna silfverpenningen kom i min ägo. — Händelsen är icke så märkelig derföre, att torsken sväljt en så volyminös pjes, ty ofta händer att han kan svälja fiskar af halfva sin egen storlek; men den är mera märkelig derföre att denna pjes var af metall, samt slutligen derföre, att siskens aptit efter dosans nedsväljande icke minskats eller lidit någon knäck, utan ville torsken ännu tillegna sig fiskarns bete på kroken. (Fiskarn fängade neml. torsk på krok med vanlig lina och lod). Torsken som slukat dosan var dock icke ovaniigt stor. Den kunde i längd innehålla 12 a 16 tum, och vägde ej öfver ett skålpund. Förestående berättelse (hvilken — om man så vill — aflägset påminner om den grekiska fornhistoriens saga om konungens på ön Samos, Polykrates ring, hvilken denne kastade i hafvet, men efter några dagar återfick i en gädda, som serverades på det kungliga bordet) är dessutom af äfven en annan känd korrespondent, i bref till G. L. T. omförmäld, och är alltså icke någon saga. SN SRS PT Nr EEEE656