28 sk. för hvarje ytterligare portionv. Det duger det. Uppassningen går gemenligen raskt undan, isynnerhet om man har den försigtigheten att med sina reqvisitioner vända sig till den charmante Janne-. äldste kyparen på stället. Ingenting bringar honom ur koncepterna — jag tror hau skulle vara i stånd att emottaga order af så många gäster på en gång, som lokalen kan rymma, hvilket ej vill säga litet, och hvad mera är, också punktligt uttöra alla dessa order. Man spisar i en större sal vid treune långbord och i ett mindre rum straxt bredvid vid ett dito. Lokalen är luftig och glad, rätterna goda och ej alltför knappt tilltagna; vinerna oklanderliga. — Hvad kostar kalaset? frågade min vän, efter väl förrättadt arbete, den outtröttlige Janne. — Tre portioner mat för hvardera af herrarne gör 1: 44 per man, svarade Janne; en halfbutelj — — Ursäkta, invände min vän, jag har blott fått 2 portioner. — Nej, förlåt: först anjovis... — Jaså, jag trodde det hörde till bränvinsbordet. — Nej, det betalas serskildt med 36 sk. och seen 28 sk. för de öfriga. Ja, magistern vet väl — vände sig Janne till mig — att det är rätt? — Nej, min kära Janne, att det är rätt vet jag väl inte, men nog att det är sanning. Vi betalade och gingo; min vän mumlade ännu i trappan smått mellan tänderna. Han tycktes ej riktigt kunna smälta sina tre anjovisar å 12 sk. stycket.? — Ur Stockholmstidningarne med dagens ord. post meddela vi följande: Theol. past. professorn ph. m. E. G. Bring har blifvit utnämnd till förste theologia professor vid universitetet i Lund och domprost. Excellensen m. m. (Carl Axel Löwenhjelm har på begäran erhållit afsked från dess i armåen innehafvande generallöjtnantsgrad. F. d. chefen för Göta artilleriregemente, öfverste P. C. Heijl har erhållit en gratifikation för innevarande år af 400 rdr bko. — Med snällposten från Stockholm hafva följande underrättelser anländt: Posttidningen kungör följande utnämningar: vid Flottans Marin-regemente: till Öfverste och Secund-chef, Öfverste-löjtnanten och Förste Bataljons-chefen vid Regementet, C. C. Kreuger; till Kapiten i Regementet, Löjtnanten P. B. W. Svante af Klinteberg; samt till Löjtnant i Regementet, Underlöjtnanten H. 0. Frick. I extra Ordens-kapitel den 25 dennes utnämndes till Kommendör af Nordstjerneorden Svenske och Norske General-konsuln i Ryssland. Kommendören af Wasa-orden, Gustaf Sterky. Sistl. Tisdag anlände med ångfartyget von Sydow Carl-Johans-sarkofagen från Gefle och landsattes vid Riddarholmen. Rörande den med ökad otålighet väntade förändringen i regeringens personal skrifves i Aftonbladet: Det börjar allt mer och mer allmänt omtalas att expeditionschefen i justitiedepartementet hr C. J. Thyselius blifvit erbjuden inrikesministerportföljen och att han gör sig beredd att efter några veckor emottaga densamma. Denne nye rådgifvare skall då utan tvifvel förstärka den fraktion inom konseljen, som säges hålla på att bilda sig kring statsrådet Almqvist och som skulle kunna bli egnad att i någon mån aflägsna farhågorna för ministerens komplettering utur junkerpartiets leder. Denna jemförelsevis fördelaktiga vändning skulle vinna mera stadga i opinionen, om vid justitiestatsministern hr grefve Sparres förväntade förflyttning till presidentsembetet i Svea hofrätt, der han säkert vore vida bättre på sin plats än såsom minister, justitierådet f. d. statsrådet Ginther komme att nämnas till hans efterträdare; i sammanhang hvarmed det väl äfven torde kunna antagas såsom sannolikt, att statsrådet grefve Mörner droge sig från affärerna och toge sin reträtt till något af sina betydliga jordagods; ty till ryktet, att hr grefven skulle lyckas i sin kandidatur till landshöfding i Södermanland efter hr grefve Frölich, som är pensionsmessig, hafva vi svårt att sätta tro. En annan version omtalar, såsom vi redan förut nämnt, presidenten i Göta hofrätt friherre De Geer såsom varande i fråga till justitieministerplatsen; men ehuru man med nöje hör att bemälte friherre tager sig ganska väl ut såsom chef inom Göta hofrätt och der har gjort sig både afhållen och ansedd, lärer likväl en jemförelse emellan honom och justitierådet Gilnther icke kunna ifrågakomma, såvida afseende skall fästas å öfvervägandeskicklighet och förtjenst och icke företräde gifvas åt börden och enskilta relationer; ty då friherre De Geer endast i några få år försökt sig såsom juridisk embetsman inom hofrätten och en kortare tid i egenskap af föredragande i högsta domstolen, samt är såsom politisk person helt och hållet okänd, så har deremot hr Giinther genomgått alla grader inom det juridiska facket och tillika inom det politiska, både såsom representant på riddarhuser och såsom konungens rådgifvare från 1848—1851,