Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 augusti 1856, sida 1

Den vansinnige från S:t James. (Öfversättning från tyskan.) (Forts. fr. föreg. N:r.) — Ni talar om evigheten, inföll jag; — jag talar blott om denna jorden ... Ack, det är så skönt att vandra här på jorden vid er sida! Ännu en gång, Ellinor! ... Har ni väl tänkt derpå, att ert hjerta äfven måste hafva rum för en annan man, än er far? — Nej, mylord! Det är också icke nödvändigt ... — Nödvändigt är det icke, men möjligt. — Ack ja, det är möjligt! — Och huru mäste den man vara beskaffad, som får ett rum i ert hjerta? — Ni gör en svår fråga, mylord; jag har sjelf aldrig gjort mig den. Men likväl ... annorledes måste han vara beskaffad än några män, som jag hitintills lärt känna... Drömt har jag väl derom, men aldrig tänkt derpå. — Men hurudan var då den bild, ni såg i drömmen? — O, han var skön och ädel. Jag såg honom komma mig till mötes ur skogen, min älskade gröna skog . Hela naturen måste spegla sig i hans blick, och verlden, icke sådan den är utan sådan den kunde vara, lefva i hans hjerta ... och hela denna verla måste vara kärleken ... och hela denna kärlek ... måste han hysa för mig... Ack, mylord,