Fortsättning, på den vansinnigefrån S:t James historia. Åter sutto vi, Ellinor och jag, ensamma i skogen, ty m:r Graham hade efter middagsmåltiden öfverlemnat oss åt oss sjelfva. Der språkade vi naturligtvis om vårt käraste och nyaste ämne: om vår kärlek, huru den uppstått, närts och tillvext, och huru vår framtid skulle gestalta sig, om våra önskningar blefve uppfyllda. Den varma sommaraftonens sköna timmar flydde på snabba vingar, och solen sänkte sig redan ned i vestern, då m:r Graham kom till oss och sade: — Nu, mina barn, hän J haft tillfälle att gifva edra hjertan luft; låt mig nu också få njuta af ert sällskap! Med dig, Percy, har jag först och främst att tala några allvarsamma ord. 1 Forts.)