Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 augusti 1856, sida 2

dens till eröfringar, att det fastmera till sin natur är defensivt, och att en union mellan de tre rikena skulle, utan att skapa någon för vesterns intressen vådlig makt, dock frambringa ett af de yppersta bålverk mot Rysslands öfvermakt och inflytande. Han beräknar de militära krafter, som skulle stå till de tre förenade rikenas disposition, och fäster särskilt uppmärksamhet på den vigt, som den skandinaviska skärgårdseskadern skulle kunna ha i framtida allianser mot Ryssland. Författaren ådagalägger slutligen, att ett dylikt bålverk väl behöfves, erinrar att Sverge och Norge otvifvelaktigt hade gjort gemensam sak med de allierade, om den afgörande striden hade förts i Östersjön, och att Parisertraktatens bestämmelser på långt när icke äro tillräckliga, för att betrygga säkerheten på detta håll, i det han fortfar: Jag vill ej häntyda på den lysande drömmen om Finlands eröfring, utan blott göra en anmärkning öfver hvad som stått i de allierades makt — de Åländska öarne. Traktaten garanterar visserligen, att dessa öar icke få befästas, och att inga arsenaler hvarken för armen eller flottan der skola komma att inrättas; men vi, som äro väl bekanta med lokalen, kunna ej annat än småle åt en så illusorisk beräkning, och beklaga högeligen, att dessa öars neutralisation icke vid konferenserna påyrkades. raktatens bokstaf kan kringgås derigenom, att man upprättar en militärdepot på fasta landet, och låter Åland med dess ökedja vara en slags naturlig brygga till det sund, som skiljer det från Sverge, och som ofta är tillfruset i flera veckor å rad. Åland sjeltt, förnämsta ön i denna grupp, som innehåller omkring 60 andra, är 30 Engelska mil lång och 24 mil bred, och hela ögruppen är delad i 8 socknar med en befolkning af 20,000 själar. Nyare underrättelser omtala trupprörelser på dessa öar, och alldenstund det icke är i traktaten förbjudet att der hålla en stark garnison, så kan en sådan lätt bilda förtruppen i en invasionskolonn från Sveaborg till Stockholm. Novemberfördraget har visserligen garanterat Sverge emot hvarje öppet eller hemligt anfall från Rysslands sida; men antagom någon ny Europeisk brytning, medan det vestra Europa har inre svårigheter att kämpa med, hvad kunde då hindra Ryska flottan i hvita hafvet från att försäkra sig om Norges bästa hamnar, och Kronstadtsflottan från att taga Gottland i besittning, i stället för att blott begära denna ö, hvilket man gjorde 1834? Detta är ej någon chimerisk fruktan, och på det ej Engelska regeringen ånyo måtte öfverraskas genom ett djerft angrepp på en obevakad punkt i ett allieradt land, kan det vara skäl att här uppräkna vår listige grannes tillgångar. Ryssland eger på Hvita hafvet 400 transportskepp af omkring 15,000 tons drägtighet tillsammans, de flesta af dem försedda med sjömän, väl bekanta med hvarje vinkel och öppning på Finmarkens klippiga kust, äfvensom med hvarje sandrefvel i fjordarne. Dessa skepp äro så bygda, att de lätt kunna inrättas att föra icke blott trupper, utan ock artilleri, och en sådan flotta skulle kunna föra 10,000 man med grofva kanoner samt förrå der för ett tre månaders fälttåg. En dylik expedition skulle kunna landstiga på hvilken punkt som helst emellan Warangerfjorden vid Finmarkens nordostliga ända och Trondhjemssjorden på den sydvestliga, d. v. s. på en nära 800 mil lång sträcka af kusten, utan att möta en enda militärpost. Ryssland visar redan tecken till mörka planer emot öarne Gotland och Bornholm, likasom emot Finmarkens djupa fjordar. Vetenskapliga expeditioner företagas nu, likasom 1841 af Ryska regeringen, och man bygger militärvägar, ledande till de begärliga punkterna af Lappland. En Norsk tidning i Tromsö beklagar sig bittert öfver den mängd af bevärade båtar, som detta år kommit till Wadsö i Warangerfjorden, tilläfventyrs för att fiska, tilläfventyrs ock för att lägga grund till ett nytt Sebastopol på 200 (Engelska) mils afstånd från de Brittiska kusterna. Sverge lemnar inga medel oförsökta för att bevaka och tillintetgöra Rysslands manövrer; men i trots af förstnämda lands dagligen tilltamanda välmårma Aasa förhättrada Skarhrnk