— — ——— — — — — — — — —— — Väl, jag är också gerna beredd dertill, och dermed fira vi vår försoning, min dyre m:r Graham. Jag tryckte den redlige, trohjertade, för sannning och rättvisa med eldigt ungdomsmod kämpande gubben till mitt bröst. Från detta ögonblick var vår vänskap knuten för evigheten. — Och nu, Graham, sade jag — er andra nyhet! — Ni påminner mig derom ... Här är den. Med dessa ord upptog han ur fickan ett tidningsblad, hvaruti stod följande notis, daterad. London: Vi erfara ur tillförlitlig källa, att mylord Percy, viscount af Dunsdale, hitintills ansedd såsom äldste son till markisen af Seymour, grefve af Codrington, konglig öfver , återvändt från en längre resa, för att häfda sina anspråk såsom förstfödd son af denne herre, som nu ligger på sotsängen. Men underrättad om hans demokratiska och illoyala tänkesätt, har Hans Herrlighet markisen funnit sig föranledd att lagligen fastställa, det mylord Percy m. m. ej är hans rättmätige son, utan född i en äldre, icke erkänd förbindelse, så att alltså sir Mortimer, hitintills andre sonen af Hans Herrlighet, måste betraktas såsom den verklige, laglige arfvingen. vi berätta detta såsom ett faktum och skola längre fram meddela närmare upplysningar härom, men begagna nu tillfället att lyckönska den älskvärde och ädle arfvingen till ett så högt namn och så stora rikedomar, hvilka han synes i alla hänseenden förtjena.? (Forts.)